Löparseminarium och motivationsdipp.

I torsdags hade mitt företag fixat ett löparseminarium där en kille från Runners Store berättade om skor samt personliga löptränaren Conny någonting... Karlberg? Ja, jag tror att han hette Conny Karlberg! Han pratade om allt möjligt, både för nybörjare och för de som är vana löpare.

Jag som aldrig tidigare varit på något liknande seminarium tyckte att det var bra och intressant information medans mina kollegor tyckte att det var lite för mycket repetition.

Det jag uppskattade mest var att han berättade om hur man ska träna utöver själva löpningen för att bli en stabilare och bättre löpare. Dvs vad som bygger på hållningen och liknande. Det är verkligen något jag har noll koll, jag förstår hur man ska ta sig framåt joggandes/springandes men hur man gör för att bli mer stabil hade jag ingen aning om.

De övningar han gick igenom kommer bli toppen att köra när barnen är på ängen och leker, för där finns inte så mycket att göra för mig. Men att ta ett par varv runt ängen i jogg och bli uppvärmd och sedan arbeta med de övningarna kommer bli toppen!

Han berättade lite om planeringen inför lopp och hur man ska varva ner eller varva upp inför loppet. Planering helt enkelt :)

Tyvärr har jag hamnat i en motivationsdipp just nu, åkte på en förkylning förra veckan med halsont som jag trodde skulle ge med sig snabbt men jag är fortfarande täppt och snorig samt hostar till och från som en galning. Hade hoppats på att kunna köra igång med löpningen i helgen som var men nej, det fick jag skjuta på. Trodde att jag skulle kunna köra i dag eller i morgon men nu känns jag mer täppt och förkyld än tidigare. Men jag har ju inte ont i kroppen eller känner mig hängig, så kanske kan jag ge mig ut ändå...?

Men den här förkylningen.... Den har ju gjort att jag inte kunnat träna vilket gör att jag tappar energi som fan, vilket gör att min motivation till att hålla kosten också går åt helvete. Jag förstår inte att jag släpper taget så snabbt pga sjukdom. Det blir ju inte enklare att komma igång när jag väl är frisk om jag inte haft kontroll under tiden jag är sjuk.

Skit också.

Bara snörvel kvar!

Den här förkylningen verkar ge med sig i rekordfart! Jag är hes och snörvlig, men jag har inte det minsta ont i halsen längre eller ont i kroppen!

För de som inte vet låter ju "hes" som att jag har problem med halsen fortfarande, men för mig är det alltid så att min röst tar mycket stryk när jag är förkyld. Jag kan vara hes i en vecka efter lite lite halsont, varför vettetusan, men jag är kanske mer ömtålig i rösten eller nått. Noll koll =P

Urk

Japp, då var man förkyld och jävlig. Ont i halsen och snorig, tung i kroppen och fryser.

Sämsta läge att bli sjuk, jag hade ju PRECIS kommit upp på banan med löpningen.

Gah! Det kliar i halsen!

Och maken är hemma sjuk idag.

Ok, vad kan jag stoppa i mig som kanske kan se till att jag inte blir sjuk eller alternativt snabbar på förloppet? Eller mildrar förloppet? Tänkte ta en sväng till apoteket på lunchen och inventera vad som finns där..

Jag vill inte bli sjuk! =(

I dag kändes det tungt...

Benen kändes stela och jag fick ont både bak och fram på vaderna och benen. Fick inget flyt, kunde inte springa avslappnad alls för så fort jag började gå snabbt så fick jag hyfsat flyt och stelheten släppte.

Något var inte rätt helt enkelt.

Däremot sprang jag några sekunder snabbare per kilometer ändå samt det kändes bra när jag väl var kvar och även när speakerrösten sa "Begin your cooldown" så tänkte jag "Aldrig!" och tog ett till löpintervall.

Sen tog jag en kort nedvarvning med promenad och efter det ytterligare ett löpintervall bara för att bevisa för mig själv att jag kan.

Sen blev det nedvarvning resten av backen hem =P

Härligt väder är det ute! Ska släpa med familjen runt insjön för att se hur underlaget ser ut där, börjar bli dags att det är barmark där så man kan springa på mjukt underlag istället för asfalt!

Lite lerig...?

Näe.... Inte alls.....

Dags att lägga sig under kniven!

Nej, riktigt så allvarligt är det inte. Men samtidigt lite skrämmande.

I flera år, typ 20, har jag irriterat mig på några märken i ansiktet och idag är dagen då de ska bort.

Det är säkert ingenting att stressa upp sig för. Men fan jag gillar inte sånt här! Men vill man vara fin får man lida pin sa alltid mamma. Så det är vad jag ska göra i eftermiddag, jag ska lida pin!

Urk.

Det blir nog bra när det är klart.... ;)