Livet är inte rättvist, livet är inte oändligt.

Här skulle jag skriva något vettigt, men allt jag tänker på låter så tråkigt, stereotypiskt och sorgset.

Var rädd om livet, du får bara ett och det kan ta slut i förtid.

Tre gånger!

På en arbetsvecka har jag varit på gymmet!

Först i måndags med mitt egna lilla försök till träning och sedan på två lunchpass!

Det vart Indoor Walking Bas på tisdagen för att se vad det var för något (typ crosstrainer i grupp) och då det kändes som ett helt ok sätt att tillbringa lunchen på så bokade jag in mig på Indoor Walking Intervall också på torsdagen. Liiiite segt i benen på torsdagen kan man ju säga...

Lite ont i rumpan i dag =P Men skönt att ha kommit igång och det där med lunchpass var fantamej inte fel! =D

Första besöket på många år!

Förra veckan slog jag på stort, jag skaffade nämligen mig mitt första träningskort på säkert sex år? Hmm, fasiken hur länge sedan är det jag tränade på gym egentligen?

Jag gjorde det när jag träffade min man.... Men sen slutade jag.... Å ja, det är nog sju år sedan till och med! Eller hmm, äh vi säger sex år så har jag inte överdrivit.... ;)

I dag på min lunch tog jag dessutom och invigde det! Jag som inte packat en träningsväska på så lång tid, det tog ett tag innan jag ens kom på vad som behövdes ta med. (Springa hem från jobbet är ju inte direkt något som kräver någon planering, då ska man ju bara ha kläder att springa i med sig, resten har man ju hemma när man gått i mål.)

Testade först 20 minuter löpband, helt ok, men lite tråkigt tycker jag och dessutom kan jag fortfarande inte springa med musik så det var ganska segt till och från. Sen testade jag deras motionscyklar i en tio minuter och avslutade med första försöket ever på en crosstrainer. DET gillade jag helt klart!

Det blev bara en fem minuter eller så på crosstrainern för jag var lite seg i benen. Men det ska bli mer sådant nästa gång!

Besök av syster slutade i....

en omgång hemgjort pesto.

Vi har inte gjort hemgjord pesto på flera år, jag överdriver inte alls, det är minst 4 år sedan vi gjorde egen pesto. Men idag när min syster var här så började hon prata om den hemgjorda pesto hon hade gjort och tankarna började snurra.

När maken senare gick och handlade veckans storhandling så fanns alla ingredienser för egen pesto med på listan!

Nu har jag gjort peston, vi har provsmakat den tillsammans med crostinis och HELVETE så gott det är! Tur att jag inte kom ihåg det för då hade jag nog inte tagit mig ner alla de kilon som jag arbetat bort............

Fortsätter testa produkter.

Denna gång var det kotletter av Svensk rapsgris från Scan som jag fått prova via Smartson. Jag hoppades att betyget för kotletterna skulle bli bättre än för köttbullarna som testades för några dagar sedan. Men nej, kotletterna får sämre betyg tyvärr.

Hur serverades kotletterna? - Jo, a la italiana. Dvs med pasta och en sås som är gjord på bland annat grädde, Touch of Taste Oxfond med rödvin, balsamico, salvia och torkade aprikoser. Såsen är supergod och passar till många olika rätter men är i grunden avsedd för just fläskkotletter. På något sätt tycker jag att det är svårt att misslyckas med maten om man har den här såsen till.

Men dessa kotletter med rapssmak passade inte, eller well, det kanske de gjorde rent teoretiskt. Men jag tycker personligen att rapsen inte tillför något annat än dålig smak. Kotletterna tyckte jag dessutom var segare och tråkigare än "vanliga" griskotletter.

Mitt betyg på kotletterna blir 4 av 10, vilket inte är någon större hit tyvärr. Men jag måste ju säga att det är riktigt kul att få testa saker som dessa, jag hade troligtvis aldrig köpt varken köttbullarna eller kotletterna själv.

Testat köttbullar gjorda på svensk rapsgris från Scan

Via Smartson så fick jag testa nya köttbullarna från Scan till middagen idag. En klassisk middag med köttbullar, kokt potatis, hemgjord brunsås och mormors hemgjorda lingonsylt.

Men det var ingen hit för min del, jag gillar helt enkelt inte grissmaken. Hade det inte varit för det däremot så hade de fått toppbetyg, lagom stora, lagom mjuka/hårda och såg väldigt goda ut när de var färdigstekta.

Socker och sånt...

Tänk så lätt det kan vara vissa dagar att klara sig utan socker och hur sjukt sugen man kan bli andra dagar. Problemet är när mina tankar fastnar i loopen "Det vore gott med något sött!" då etsar de sig fast och snurrar gång på gång på gång i skallen. Jag måste hitta ett bra fokus som gör att tankarna inte slår igenom, men vad? Vad kan jag hitta för substitut? Frukt, ja jo, det är gott.. Men det är inte vad hjärnan vill ha i dessa lägen. Det är rätt häftigt det här med beroende av olika saker, socker - alkohol - nikotin - illegala droger... Hur kroppen och hjärnan kan bli så fast vid någonting och hur svårt det kan vara att bryta det beroendet och komma ut "hel" på andra sidan. För ett antal år sedan rökte jag, sen insåg jag hur jobbigt det kan vara att sluta röka utan att själv ha en tanke på att sluta. När jag förstod hur jobbigt det kan vara att "ge upp" rökningen så tog jag beslutet att sluta omgående eftersom jag inte ville hamna i en sits som tvingade mig göra något som jag inte var mentalt förberedd på. Det gick helt utan problem faktiskt, jag har under senaste 7 åren som rökfri bara känt ett sug efter nikotinet mindre än jag har fingrar på ena handen. Men så tar man beslutet att sluta med socker och sådant.... Då hinner jag varje dag, på mindre än en minut, tänka "VILL HA GODIS!" tre gånger så mycket som jag har fingrar på båda händerna... Kan nog lägga till alla tår också så har vi närmare sanningen angående hur ofta tanken hinner rulla i skallen på en minut.

Kalvkött och vikt!

I fredags fick vi hem nästan 40 kilo kalvkött som jag och min syster delade upp. Ett superbra sätt att få riktigt fint kött till ett mycket bra pris! Det blev 5 kilo köttfärs, kalvkotletter, kalvfilé, innanlår, rygg, bogg och så vidare. Mycket och väldigt gott kött. Vi lagade mat i stort sett hela helgen kändes det som. Frysen är nu fylld med köttfärssås, köttbullar och gryta. Men det är mycket kvar att laga till, får se vad vi hittar på av det. Men tack vare köttleveransen så blev inte maten helt nyttig. Dels bjöds det på fika när syster kom och sedan åt vi filén på lördagen samt koteltter på söndagen. Till köttet serverades det rotfruktsgratäng och calvadossky båda dagarna. Jäklars så gott det var! Jag hoppades på att jag i alla fall stått still eftersom övriga veckan skötts ordentligt. När jag ställde mig på vågen blev jag väldigt glad, just för att det visade samma som förra veckan! Men jag hade såklart tagit fel på vad jag vägde förra veckan och mindes fel, tydligen vägde jag 7 hekto mer för en vecka sen än idag! Så det här känns riktigt bra! Jag har skött mig under arbetsveckan och lyxat på helgen, vilket har resulterat i ett bra resultat! Det känns verkligen toppen, för det betyder att den avvägning jag ska göra sen för att hålla nollan troligtvis kan bli ganska behaglig. :)

Det gick rätt hyffsat ändå

-1 kilo på den här veckan får ses som ett toppenresultat, ett resultat som kom trots helgens utsvävningar. Men det brukar ju vara så att när man stryper tillgången socker för kroppen så tappar man snabbt. Nu ska jag se till att fortsätta på den här banan och ta mig ner mot 6-någonting igen!

Dag 4...

Jag kunde inte ha valt en värre vecka att komma upp på banan igen, mensen har precis hälsat på och suget är som alltid extremt stort. Dock rätt skönt att få en liten förklaring till mitt sötsug. Klarade av gårdagen hyffsat, men åt på tok för lite till middag så efter ett par timmars stök och bök med saker i lägenheten så föll jag för ett par mackor med thé. En av dem rymdes kanske inom kcal-nivån för dagen men den andra gjorde det inte. Fast samtidigt så tömde jag hela klädkammaren, sorterade och fixade samt flyttade in saker igen. Så lite kcal gjorde jag av med under dagen/kvällen. Men inte tillräckligt skulle jag nog våga sätta pengar på. Oavsett så känns det helt ok, även fast vågen inte rört sig. Men det har ju sin logiska förklaring också, vid mens går jag upp och inte ner. Nu har jag stått still så det e väl ok antar jag. Behöver fundera på hur jag ska komma igång med löpningen igen, men prio är fortfarande att komma i ordning i lägenheten först och främst. Så länge det inte är klart hemma kan jag inte koppla av och ge mig ut ens en halvtimme. Jag har svårt att sitta still och äta middag i lugn och ro med familjen..... Men snart så!

Timme för timme dag två.

Första dagen på banan gick faktiskt bra! Visst drog jag över kalorinivån, men hellre dra över den pga en clementin på eftermiddagen samt ett litet äpple på kvällen än godis, skräpmat och socker. Andra dagen har avlöpt fram till och med eftermiddagens mellanmål. Ligger nog lite lite över i dag mot igår vid samma tid, men vi pratar 55 kcal på ett ungefär pga en knäckemacka till eftermiddagsägget. Jag ÄR sugen. På än det ena och än det andra. Lite godis? Lite läsk? Lite onyttig mat till kvällen kanske..? Men nej, jag har en plan. Till middag ska jag köpa världens godaste köttfärs från slaktaren, maken ska sen få göra sina grymma hamburgare och till det ska vi servera en mängd grönsaker. Barnen kommer få lite pommes och bröd till sitt, men jag kör de nyttiga tillbehören bara. Det är ändå köttet som är det godaste! Jag har kommit igång med vattendrickandet igen, i går gick det segt och jag fick i mig någon liter bara på hela dagen. Nu har jag fått i mig 1,3 liter redan! Vilket känns toppen, kroppen behöver sitt vatten! Inbillar mig att magen inte är lika uppblåst i dag som i söndags, kanske stämmer det… Kanske stämmer det inte, oavsett så är det motiverande!

Timme för timme...

Så ska jag klara av att komma upp på banan igen med viktnedgång och kontroll. I går planerades middagen för i dag och i morse fixades två mellanmål för dagen samt morgondagen. Jag vet hur svårt det är att komma igång igen, men jag tänker köra timme för timme och se varje avklarad timme som ett delmål mot att ha varit strukturerad och ätit rätt en hel dag. Sen kör jag samma upplägg i morgon! Och i övermorgon! Och på torsdag! Ja ni fattar nog ;)

Det där med vikten.

Det har stått väldigt still med min fokus på vikten sedan innan semestern som började i juli. Med semester och sedan flytt följd av renovering så har all energi gått åt till annat. Det gör ju såklart att vikten går upp snarare än ner och samma sak gäller kondisen. Men jag ser ljuset i tunneln, vi hoppa verkligen att köket blir klart inom de närmaste dagarna så att vi till helgen kan fylla skåpen med allt som behövs för att laga riktig mat igen. Att inte ha tillgång till kök och kunna laga mat på tre månader tär kan jag bara säga.....

Det tar sig sakta...

Blått är snyggt!

Eller...?

Spänningshuvudvärk och trötthet...

Konstant huvudvärk och konstant trött just nu, det tar på krafterna att flytta, stötta renoveringsprojektet och arbeta heltid samtidigt. Det är som att ha två heltidsjobb och inte hinna med ens hälften av varje. Men fint blir det!!!

Mine!

Det närmar sig.

På lördag är det sagt att vi flyttar in i lägenheten, nu återstår det bara att se om det är klart eller inte tills dess.......

Det tar sig....

Har varken direkt tid eller ork att uppdatera här eftersom jag inte har min dator tillgänglig.... Men renoveringen går framåt i stormsteg och jag håller tummarna för att tidsplanen håller sig. Dvs att det är klart den 30:e!

Riva riva riva, bygga bygga bygga....

Det är vad som händer i vår nya lägenhet just nu, under tiden det händer jobbar vi och tillbringar sedan natten i en liten etta på 36 kvadrat. Ska bli så skönt när allt är klart i nya lägenheten och vi kan flytta in dit!

Hittade en våg i lilla lägenheten som jag testade, den visade 71 kilo och det är ju inte alls så illa som jag befarade. Men den kan ju visa rejäla glädjesiffror jämfört med min egna våg. Men skitsamma, jag tar den siffran och ser till att fortsätta på banan nedåt!

Föresten, jag har hittat en ny kärlek på jobbet. Nespressos kaffe med chokladsmak! Oj så gott... Chociatto eller något sådant heter den, ska springa iväg någon lunch och köpa på mig ett lager sådana kapslar. För det kaffet var väldigt väldigt gott!

Veckans paushund

Inne jobbar hantverkarna för fullt, på balkongen tog jag och lilla Buddy en paus.

Packa packa packa...

Det är vad jag gör just nu... Många kartonger blir det och jag ser faktiskt inte att sakerna som är kvar blir färre även om maken påstår att det inte alls är lika mycket kvar.

Känns som det aldrig kommer ta slut med saker som ska ner i lådor. Lite panik över att inte hinna klart innan flyttkillarna kommer på måndag.

Planen är dock att vi flyttar ut oss själva på lördag och städar på söndag, så det SKA hinnas med. Men det är så många smågrejjer kvar att göra som tyvärr tar mer tid än man tror.

Maten då? Not so much.... Motionen? Mer eller mindre obefintlig.

Jag behöver något som ger mig gnistan tillbaka.

Just nu lyckas jag inget vidare, varken med mat eller motion känns det som. Hur tusan ska jag komma upp på banan igen nu när det kommer vara kaos närmaste 1.5 månaderna med flytt och renovering samt boende i temporär lägenhet?

Jag går barnen på nerverna, barnen går mig på nerverna och vi har en hel vecka till att spendera tillsammans samtidigt som lägenheten måste packas ner i flyttkartonger.

Bleh.

Trötta ben idag!

Kom ut på en 7km runda i går efter nästan två veckors vila! Det var på tiden vill jag lova, det jag är nöjd över är att jag inte tog ett steg gång under första 5km vilket jag alltid gjort tidigare. Höll en jämt tempo hela vägen men blev väldigt besviken då jag insåg att jag höll ett markant lägre tempo än normalt också.

Hade hoppats på att det var same same och att jag faktiskt orkade 5km i det tempot, men icke.

Så det blir till att fortsätta kämpa! Ska se om jag pallar lite styrka och motionscykel senare ikväll, har lite kcal att förbränna efter mina två veckors semester i Dalarna.....

Två veckors semester utan några hämningar...

Ungefär så känns det just nu, ätit massor av god mat, godis och glass.... Inte den nyttigaste maten utan det som var enklast att ordna för stunden. Mycket grillat, pannkakor och våfflor. Med egenplockade ägg är det svårt att inte ramla ner i pannkaksträsket... Det blir ju SÅ gott!

Träningen då? Jodå, första dagarna körde jag på i full fart, korta löppass i hög fart och så styrkepass. Tills dess att hunden tvärnitade och markerade vilt, eftersom jag blivit uppskrämd av alla björnhistorier av kusinen så tog jag mig inte ut närmaste dagarna. Efter den tiden lyckades jag bära ett stycke treåringen i några timmar och någon gång under de timmarna pajjade ryggen. Så sen var det knappt möjligt att gå utan att det smärtade i högra sidan. Så då vart det inget tack vare det, vilket jag egentligen var tacksam för eftersom jag fortfarande kände obehag av hundens markering.....

Just ja, jag fick på mig våtdräkten en dag och plaskade runt i Oresjön! Slutsats av den rundan var; jag kan inte simma... Dags att börja simma kanske och sedan gå en kurs i crawl? Något att fundera på faktiskt.

Så, hur har vikten mått då?

HAHAHA dagens skämt. +4 kilo på två veckor! DET NI! Kan ni slå det?! Jag tvivlar!

Fast då ska man kanske ha i tanke att jag nu går in i min +1 kilos period för månaden =P Så ev kan man räkna bort det kilot eftersom det alltid läggs på ungefär var 4e vecka....

Mums!

Hos frissan!

Life is even better!

Life is good!

Förändringar....

I går väntade vi på att kusinen skulle äta klart så vi kunde gå till stallet tillsammans.

Att bara stå och vänta kändes tråkigt, så jag, JAG, tog en fotboll och sa "kom! Vi går till ängen och spelat fotboll!" 

Maken stirrade på mig men följde snällt med, när vi spelat klart sa han " Du ville spela fotboll...." Det har jag aldrig föreslagit tidigare.

När går folk upp egentligen...?

Förr klagade min mamma alltid på att vi sov så länge på morgonen, oavsett när hon ringde så sov vi (på helgerna då alltså, inte när vi jobbar =P). Nu sitter jag i samma sits, jag vill ringa till mamma och har varit på G att göra det sedan 22 i går kväll.

Men nu är det så att tanten blivit pensionär och går inte alls upp klockan fem varje dag som hon gjorde förut. Frågan är dock när tusan hon går upp....

Hmmm....

Fick tag på en mindre storlek i våtdräkten... Då sitter den bra upptill men HELVETE så tight den är över lår/höfter..... Får kämpa länge för att få upp den någolunda bra.....

Tror att just den modellen inte riktigt är för mig om man säger så.

Youtube:ar lite på crawling, inser ju att jag verkligen är kass på att simma... Behöver lite input på hur tusan jag ska göra för att inte bara köra standardbröstsim :P

Kan bli, om jag nu gillar det här, att jag hoppar på simkurs i crawl till vintern kanske. Det är ju en hel vetenskap!

Jag har inte förstått det där med storlekar.

Har köpt min våtdräkt.... Kunde inte prova på plats utan gjorde det när jag kom tillbaka till kontoret. Tog L för enligt måtten kändes den bäst, den skulle kanske vara för liten tom.

Men nej, den är för stor. Sitter mer som en säck än som ett skinn....

Oh well, ska tillbaka och byta till storleken mindre efter jobbet.

Vild chansning!

På lunchen ska jag försöka komma iväg och se om jag har tur och kan köpa en billig våtdräkt!

Kan vara bra att ha till semestern, efter idé från maken...... Antingen hittar jag en och då kan jag i alla fall testa att simma eller så hittar jag ingen och då är det ingen skada skedd!

Kul men inte något måste helt enkelt :)

Seeeeg!

Fan vad härligt det är när man känner att hela kroppen är slut dagen efter man kört ett löppass! Körde intervaller hem i går från jobbet och jag var inte människa på hela kvällen efter det.... Å idag är jag mentalt tillbaka men inte kroppsligt.

Jag ser verkligen fram mot semestern då jag kan ta mina pass ute i skogen och inte på asfalt! Ska bli så härligt att kunna välja var och när jag sticker ut och springer på ett helt annat sätt än när jag jobbar. Dessutom kommer jag kanske ha sällskap i form av en vovve när jag är ute, det kan väl inte vara fel?

Akut törstig!

Äldsta pojken vägrar somna idag och nu sitter jag och drömmer om kall dryck.... Akut törstig blev jag och jag vet att det står en kall Powerade och väntat på mig i kylen....

Ugh!

Då kör vi igång igen!

Ny vecka och nya tag heter det ju. Vilket känns som det stämmer ganska bra med mig i dag, för förra veckan blev på tok för ostrukturerad mot planerat.

Det blev bara mer och mer onyttiga saker och i går kunde jag inte hålla mig borta från varken glass x2 eller påsen med nötter och torkad frukt....

Det funkar inte om man ska ner mer i vikt. Visst det ligger på ett ok "hålla nollan resultat" men det är ju inte det jag vill ha.

Så nu har jag fixat mellanmål för tre dagar, planen för löpningen är mer eller mindre klar (springa hem i dag och på onsdag) och lunchlådor finns i frysen!

Funderar på hur mycket jag kan springa/gå på en och samma vecka. Mitt busskort går ut onsdag så from torsdag är jag busskortslös och eftersom semestern börjar så känns det inte som jag kommer behöva ett busskort nu när ACn är fixad på bilen.... (KACHING! sa det när vi hämtade ut den från verkstaden......)

Kan jag gå in till jobbet på torsdagsmorgonen och sedan springa hem? För att sedan på fredagen gå till jobbet och sen uhmm... Fan jag kan inte springa hem på fredag, har massor med saker som ska med hem. Men jag kan ju gå antar jag.... Hur mycket blir för mycket för knän och ben egentligen...?

Någon som vill ha en kasse kläder?

Slänger ut frågan här på bloggen också. Jag har en kasse med kläder som kommer kastas (eller skänkas till välgörenhet om jag kan hitta en inlämningslåda) om ingen här har vägarna förbi och vill ha inom närmaste dagarna. Antingen är det oanvänt eller använt under kort tid under viktminskningen. Hade tänkt lägga ut kläderna på Tradera men tiden räcker inte till och jag vill inte ha med mig grejerna när vi flyttar.

0 kr för hela kassen, prutat och klart, inga kläder får lämnas kvar utan det är ett package deal! Endast avhämtning i Nacka gäller.

Det är 4 par jeans från Esprit, 34/33/32 i waist och 30 i längd. (Samma modell på tre av paren, men olika storlekar, ljusblå/vintagedenim med bootcut. Ett par är mörkare blå med rejäl bootcut.)

En svart skjortklänning i stl 44 från Ellos, aldrig använd....

Ett par svarta byxor HM i stl 44.

Ett par svarta/brunrandiga byxor från Kappahl stl 44 aldrig använda... (Väldigt vida och långa i benen, orkade aldrig sy upp dem så de passade mig.)

Mjukisbyxor/träningsbyxor från SOC (Stadium) i stl 44...

Svart kjol (typ kostymskjol) från Esprit stl 42.

Två kortärmade blusar rosa/vit samt blå/vit randiga från HM i stl 46.

Svart långärmad skjorta i stl 46 från HM.

Lämna en kommentar eller skicka ett mail!

Riktiga Duracell-kaniner!

För något annat kan man nog inte kalla dem...?

http://fotrally.se/

Statistik kan vara kul!

Diagram också! 

Baksmälla av socker och onyttigheter....

Vi hade ett litet jippo med jobbet i går och det fanns dels mat i form av subs, chips, nötter och godis. Sedan fanns det vin, mineralvatten och läsk att dricka till det.

Största problemet var att när vi kom fram och ställde i ordning så var jag vrålhungrig, så jag och min kollega provsmakade lite av chipsen och godiset. Big no no, för det triggade såklart ett mersug resten av kvällen.

Men visst, jag lyckades ändå hålla det till hyffsat rimliga nivåer och jag drack ingen alkohol så rent generellt höll jag en "bra" standard på matintaget.

Men! Det ansåg inte kroppen!

Vaknade i morse med huvudvärk och ont i hela kroppen, seg som bara den och höll knappt på att ta mig upp. Ville släcka och somna om, men jag var så otroligt törstig att jag behövde gå upp och dricka. När jag sen tog mig iväg hemifrån så var jag både en och två halvtimmar sen.

Somnade på bussen (tar tio minuter att åka) så fort den lämnade min hållplats och ville såklart inte vakna när vi var framme vid slutstationen.

Tilläggas bör att jag kom i säng samma tid som vanliga kvällar, så det var inte så att jag fick mindre sömn än vanligt.

Jag har helt enkelt drabbats av baksmälla fast av socker och onyttigheter istället för alkohol!

Det var med tungt sinne jag packade ner löparkläderna i ryggsäcken kan jag lova. Hoppas att jag känner mig piggare i eftermiddag då tanken är att jag ska springa hem.

Trailrunning nästa?

Jag har ju sprungit på i min egen takt sedan i påskas, inte fort och lagom långt, en takt som jag känt funkat för mig. Sakta ökat på och snittar ca 8-9km per tur jag tar eftersom jag börjat ta mig hem från jobbet 2-3 gånger i veckan. Transportlöpning sparar tid och det gör mig mindre stressad eftersom träningen är avklarad när jag kommer hem. Så skönt!

Passar dessutom på att göra det de dagar jag hämtar på förskolan, vilket gör att jag ändå är hemma en rimlig tid och har kvällen fri. Barnen får en halvtimme längre på förskolan men de vill ändå inte gå hem när jag kommer så de klagar inte direkt. =)

Men det jag är lite irriterad över, eller irriterad är nog inte rätt ord, besviken är nog mer korrekt. Det är att hela vägen är asfalterad gång/cykelväg och precis bredvid stora vägen som bussarna går. Så mindre rolig väg, ingen natur, ingen utsikt mer än asfalt och raksträckor i förbannelse.

Men så i torsdags hamnade jag på http://salomontrailtourhellas.se/ och började fundera på det där med trail. 5km traillopp, det borde jag kanske kunna klara av att ta mig runt? Det vore ju lite småroligt att pressa sig runt i skogen runt Hellas och se hur mycket man orkar.

Har surfat runt och läst på ang traillöpning, ställt lite dumma frågor här och där, kollat skor och funderat på om man verkligen behöver speciella skor eller om mina Nike funkar. Jag är rätt tänd på idén att ställa upp och testa de 5 km de kör som kortaste distansen.... 5 km är inte långt alls, visst det är inte asfalt, men jag är oftast mer orolig för längden än underlaget.

Haha, för lite mer än ett år sen var tankarna på kvällarna "Vad ska vi raida i kväll när vi spelar?" eller "Lite godis och glass framför TVn låter finfint!" nu är det "Var/hur ska jag springa nästa gång jag ger mig ut?", "Hur flyttar jag fram mina gränser, kan jag springa så här eller är det att pusha det för mycket?" eller "Undra om det är ok att köra lite fler styrkeövningar än det Sten sagt åt mig...?"

Före och efter - Igen

Nu är jag ju fortfarande inte i mål, det segar sig som bara den. Ligger mellan 69 och 70,5 hela tiden, ena dagen ner andra dagen upp och så snurrar vi en sväng.

Men jag märker ju på kläderna att kroppen verkligen arbetar på att förändras med högtryck. Så jag är inte uppgiven bara för att vågen inte följer med.

 ca 31-32 kilo ner beroende på vågens humör, inte så långt kvar.

Glad midsommar på er! I dag blir det mycket jordgubbar här!

Jag klarade det!

Från dörren på jobbet till förskolans äng, intervaller 4 min löpning följt av 1 min gång. Hela vägen, springa, gå, reptera mera!

Jag kan! Om jag vill! Det var jobbigt, men skallen vann över kroppen! De sista två intervallerna var verkligen skallen som kämpade hårdast mot benen som var trötta. Sån skön känsla när jag ramlade in på ängen i läget ”nu vill jag lägga mig ner och sova!”. Vilket jag inte kunde för det var fullt med folk på ängen, annars hade jag gärna lagt mig ner men det kändes lite för uttittat….

Vad har jag lärt mig av detta? Jo självklart att jag orkar mer än jag tror! Nu ska jag bara se till att den vetskapen etsar sig fast ordentligt. Sen insåg jag att musik förstör mer än det hjälper nu, jag tappar all takt i löpningen och andningen eftersom jag går över till den takt musiken spelas i. Vilket inte var meningen, utan musiken var till för att hålla koll på hur länge 4 respektive 1 min var. Mindre bra, men jag tror jag har hittat en lösning på det problemet i Runkeeper-appen.

Lite kul att jag för någon månad sen inte kunde ta mig någonstans till fots utan att ha musik i öronen. Nu är det åt andra hållet, jag blir galen på musiken. Jag vill ju ha min rytm med fotisättning och andning i kombination. Läskigt hur fort det gick att förändra den vanan.

Så nu är planen att minst en gång i veckan köra intervallerna hem från jobbet, det ska inte vara något problem! Det var roligare att springa så än att bara mata på som jag gjort tidigare!

Intervaller och försöka få till 10 km.

I dag ska jag ta mig hem till fots igen, brukar göra det varannan dag så att jag får till 2-3 pass i veckan. Det största problemet med mina turer är att jag efter fem kilometer tacklar av på farten. Så fort jag kommer till backen där jag når mina fem km så börjar jag gå, oavsett hur trött eller pigg jag är.

Efter det kommer jag aldrig igång på samma sätt som de första fem. Utan det blir bara längre och längre sträckor med gång. Inte bra inte bra.

Så nu har jag fått ett uppdrag av min coach och det är att köra intervaller från början till slut. 4 min löpning följt av 1 min gång, hela vägen hem. Utan att ge upp efter första fem kilometerna och utan att försöka sätta några fartrekord eller liknande.

Så jag har förberett en Spotify-lista med musik, först en låt på 4 min och sedan något hysteriskt i 1 minut och så börjar det om. För att hålla koll på tiden utan musik tror jag kommer bli riktigt svårt för mig även om Sten säger att det är bra att räkna steg för att hålla koll på längd/tid på intervallerna.

Men så har jag ju hoppat på Subways sommarutmaning, den där som snurrar runt i reklamen mest överallt just nu. Jag är på sista utmaningen och det är att springa/cykla/gå 10 km. Så jag skulle verkligen behöva 1.5km längre pass i dag än normalt för att klara den utmaningen. Så det blir 1.5km längre med intervaller om allt går som det ska.

Huga....

Det ska gå! ;)

Nya mjukglassen från Arla för hemmabruk.

För ett tag sedan fick jag erbjudande från Smartson att testa Arlas Mjukglass, vilket kändes som en rolig grej att testa. Mjukglass är ju gott och om man kan få sånt hemma kan sommaren bli väldigt lyxig. Eller ja, det var min tanke i alla fall....

Jag gillar vanlig klassisk vanlijmjukglass bäst. men den var såklart slut när jag skulle hämta ut mitt paket så istället tog jag ett paket med chokladsmak. Kanske inte bästa valet, men bättre än jordgubb var min tanke.

Man börjar med att hälla upp innehållet i en stor skål och vispar sedan krämen i minst två minuter så att det blir fluffigt.

Sen skulle skålen in i frysen i tre och en halv timme....

Tre och en halv timme är väldigt lång tid för sugna små barn vill jag lova. Det är ganska lång tid för föräldrar som får lyssna på de små barnens tjat om mjukglassen i frysen. =P

Så efter tre timmar gav vi upp och tog ut glassen... Den var stenhård och gick inte att vispa, vilket man skulle göra när den hade stått klart i frysen.

Från stenhård till lös gick väldigt fort.... Men det vispades på och vart fluffigt och fint. Men sen kom det där trixiga och mindre smidiga. Man vill ju fylla glasstrutar med glassen. Helst så där snyggt som bara mjukglass kan vara.

Slängde ner glassen i en sprits och drog ner det i strutar. Vi pratar en minut från färdigvispat till det att glassen var i strutarna och då hade det hunnit smälta väldigt mycket. Men det syns som tur vad inte på bilderna!

Men sen tog det ytterligare några sekunder innan barnen fick kasta sig över glassarna och då rann det lite här och där kändes det som.

Betyget på glassen då?

Well hade jag nu verkligen tyckt om mjukglass med chokladsmak hade betyget troligtvis blivit högre, men nu kändes det mest kladdigt och väldigt ansträngande för den lilla mängden glass som det blir i slutänden.

Jag kommer dock att köpa vaniljsmaken också, för jag fick en idé att jordgubbar, små maränger och vaniljmjukglassen borde vara 100 gånger bättre än våra strutar med choklad i!

Så det kommer bli en chans till innan jag verkligen säger att det inte är värt mödan. För så pass bra var glassen ändå!

Cykel?!

Maken tog i går upp min cykel som jag köpte för 100 år sedan och som jag använde 5 gånger....

Jag har inte cyklat på 6 år... Och för 6 år sedan klarade jag knappt av att cykla mer än några kilometer pga att jag var i så pass dålig kondis....

Jag funderar om jag kommer att kunna cykla nu....?

Maken har fixat så att allt är ok så rent teoretiskt behöver jag bara en hjälm så kan jag sticka ut och testa. Kanske ska göra det till kvällen...?

Motivationen räckte inte hela vägen hem...

Den räckte inte ens halvvägs... Men jag tog mig hela vägen hem till fots ändå!

Tre kilometer ungefär sprang jag i regnet innan jag tog slut, eller tog slut, jag tappade intresset/lusten/motivationen/you name it I droped it....

Men jag gav inte upp helt, jag fortsatte gå hela vägen hem. Sist då jag hade samma känsla, när solen lyste och det var varmt, så tog jag bussen resten av vägen. Men i dag knatade jag på, i regnet....

Nästa gång kanske jag kan få mig själv till att springa LITE mer än jag gjorde sista 5 kilometerna....

Motivation och energi i mängder!

Jag har just nu lite svårt att sitta still inser jag, har fått en ökning av min energi senaste veckan eller så och det gör att motivationen till att vilja röra mig mer också ökat markant.

Nu måste jag få in ett sätt att ta till vara på energi och motivation utan att bränna ut mig i något av fallen...

Nu ska det väl klaffa?

Dags att ta en tur hem från jobbet i dag, sist gick det åt pipan men nu har jag korrigerat de saker som jag själv kan påverka för att göra löpningen så smidig som möjligt.

Vädret ser fint ut, sådär lagom soligt och det enda jag saknar just nu är en vattenflaska att dricka ur. Men det är lätt löst :)

Kommer inte släpa hem en massa saker i ryggsäcken idag, nu ska jag försöka planera så att jag kan lämna kvar grejjer och inte vara beroende av något.

Ska satsa på att springa något fortare idag, hela vägen, men som vanligt ta en kort promenadbit om jag behöver. Så nära en timme hela vägen hem som möjligt kanske..?

Ser verkligen fram emot passet  i dag, inte bara rent löpmäsigt utan jag hoppas att jag orkar ta i så pass att den sköna känslan av träningsvärk infinner sig i morgon också!

Sen vore det trevligt om vågen följde med nedåt i samma takt som kalorier förbränns. Men just nu går det uppåt även fast maten sköts och motionen funkar bra. Vätska i benen helt klart, kan inte finnas något annat svar än det just nu. Hoppas på att det snart vänder och att jag får ett snyggt tapp på vågen då.

Vilopuls

I fredags togs min puls när jag kom fram till Sten som skulle köra löptestet på mig, säg att jag hade suttit ner i fem kanske tio minuter? Pulsen låg på 58 slag/min.

I går satte jag på mig min egna pulsklocka, gick och lade mig i sängen i fem eller sju minuter drygt och efter den tiden visade klockan 48 slag/min. Det känns som en helt ok vilopuls tycker jag...

Lite väl bra för att vara mig kanske..?

Fast det viktiga är väl hur fort man återhämtar sig från pulshöjningar? Inte vad vilo respektive maxpulsen är..?

Jag har gjort mitt första löptest!

Nu är det avklarat! Förhoppningsvis är jag något mer lugn nästa gång jag ska göra det, har en förmåga att stressa upp mig själv när jag inte har kontrollen. Men nu har jag gjort det en gång och vet vad jag har att vänta mig nästa runda!

20 minuter på löpband tror jag det vart tillslut, 10 min uppvärmning och sedan tempoökning för att gradera ansträngningen på varje höjning.

Det gick bra, kändes toppen att kunna röra benen i den takt som löpbandet ville. Inga extrema farter men för mig kändes det grymt att klara av det!

En reflektion var att skallen var med hela vägen, det var kroppen som sa ifrån först! Hade jag haft kroppen med mig hade jag klarat mig lite längre, för fokuseringen i skallen höll. Det är ju där jag ger upp först i normala fall. Härlig känsla!

Jag har fått lite stretchövningar som jag kan köra och några styrkeövningar jag ska göra en gång i veckan. Inget avancerat men bra övningar för att stärka upp kroppen och se till att hålla skador borta.

Det här känns riktigt bra måste jag säga! Nu ska jag se till att skallen är lika fokuserad när jag är ute och springer som den var på löpbandet, då kommer jag kunna få riktigt bra resultat känns det som!

YEY!

Renovera mera...

I augusti flyttar vi till en ny lägenhet, eller well vi flyttar inte in direkt utan den ska renoveras först.

Så senaste veckorna har gått ut på att fundera på vad det är vi vill göra. Vilket kakel, klinker, färgval, blandare i badrummet, vilken sorts skåp och så vidare. Sen att göra en budget, fundera på vad saker och ting får och inte får kosta.

Svåra är när man inte vet vad själva arbetet kommer att gå på... Hur mycket har vi över till att lägga på sakerna som ska in i badrummet eller köket?

Nu  har jag i alla fall lyckats ta fram golv/kakel/mosaik till badrummet och även kakel till köket och skickat iväg till plattsättaren. Hoppas han återkopplar med priser och tankar ang det vi valt.

Ska försöka få iväg mail med alla saker till badrummen innan kvällen är över också. Så att det går att få in priser på det också.

Sen är det väl bara att vänta lite... Eller något sånt. Bara lite stressad över det här.

I morgon är det dags att ta sig hem till Sten och köra det där löptestet..... Bara lite stressad över det också.

Lägger man ihop båda stressfaktorerna så blir det till att lägga sig på soffan ett tag och andas för att få ner pulsen och fokusera på något annat ett tag.

För det måste vara de två sakerna som får magen att värka just nu.....

Nervös..?

På fredag ska jag göra ett uhmm, submaximalt löptest. På ett löpband. När en person tittar på.

Jag har ju insett en sak som jag gillar med löpning, det är att jag är helt själv. Det finns inga andra som stör mig eller som på något sätt påverkar min träning när jag gör den.

Jag känner mig fortfarande som den 100-kilosperson som jag var för ett och ett halvt år sedan. Klumpig och otränad med noll i kondition som alla tittar på och undrar vad fan jag håller på med. Men under löpningen så är jag själv och inte en jäkel tittar på.

Men nu ska jag då springa, på ett löpband.. Jag har sprungit på ett löpband i totalt mindre än fem minuter i hela mitt liv. Det var när jag köpte mina löparskor på Löplabbet för en månad sen. Ni vet när man får springa lite, de tittar på hur man sätter i fötterna, man får ett par skor och får springa lite till och så vidare.

Så löpband är jag inte heller vän med....

Men ok, då ska jag alltså springa på ett löpband när Sten är med och utvärderar min löpning. Jag ska ligga under maxpuls... Men vad då under maxpuls? Jag har en maxpuls på 100 slag i minuten, sen dör jag. Eller?

Ugh, ok. Vad är det värsta som kan hända mer än att jag får svart på vitt att jag inte är i så bra kondition? Det är ju DET vi ska fixa. Som JAG ska fixa. Med hjälp av Sten som coachar mig.

Har jag sagt att jag är en person med stort kontrollbehov? Ett kontrollbehov på alla plan i livet...

Jag har inte kontrollen längre, speciellt inte på fredag när jag ska göra testet.

Stabilt!

Förra veckan drog omständigheterna upp vågens resultat med hyffsat mycket, denna vecka har varit klockren med vissa få undantag (tex personalfest....) men i morse slog det till med ett ordentligt hopp nedåt.

-1,6 kilo sedan förra måndagen och jag hoppas att jag nu fått så pass stor marginal till 70-strecket att jag inte kommer jojja upp där igen!

Just ja, personalfesten.... Vilken boost för självförtroendet den var! Jag träffade många gamla kollegor som jag inte sett sedan förra festen för ett år sedan. Att gå från 100 till 70 gör ganska mycket och det var en mindre chock för många att se mig.

Att jag dessutom för första gången INTE var klädd i svart utan tokrosa gjorde ju inte chocken mindre ;)

Känslan från kvällen kommer jag leva på ett tag, det gav mig en ordentlig motivationsboost till att ta de sista 4.5 kilona jag satt som mål innan det är dags att fundera över hur jag ska fortsätta.

=D

Tankar.

I onsdags hade jag mitt första möte med Sten som kommer att hjälpa mig med träning och sådant genom att coacha mig. Han är triathlet och har kört ett gäng Ironman-tävlingar, varav det senaste vann han sin åldersgrupp. Han har imponerat stort på mig med sitt fokus och sin mentala styrka, jag hoppas att jag kan hitta en liten liten del av samma fokus och mentala styrka i mig genom att få input från honom.

Det snurrade en mängd tankar i skallen innan mötet, men efter mötet har det snurrat så mycket att jag tror snart jag får någon sorts hjärnblödning pga överaktivitet ;)

Jag inser ju själv att jag vill för mycket för snabbt nu, att jag behöver lugna ner mig lite och fokusera mer. Men lik förbannat satt jag i går framför TVn en stund och kikade på marathon samtidigt som jag funderade på hur långt det kommer att ta innan jag klarar av ett marathon.

Vänta nu, JAG springa ett MARATHON? Hur kom den tanken ens in i min hjärna?! Jo, tack vare mötet i onsdags. För sedan i onsdags har jag funderat på var min gräns kan vara, hur långt jag vill och kan ta mig.

Jag vet att jag en gång på skoj i höstas frågade Sten hur lång tid det skulle ta att komma i form och ta sig runt ett Ironman. På skoj frågade jag alltså, fast nu börjar jag bli rädd för att det kanske inte alls var på skoj. Utan en omedvetet ärlig fråga.

I höst ska jag springa ett lopp på en mil, vad gör jag nästa år har jag redan börjat fundera på. Plockar samma lopp med målet att göra det under 60 minuter? Året efter det ett halvmarathon? Året efter det ett halvmarathon inom X tid? Sen ett marathon lagom till 40-årskrisen?

Vänta.... 40-årskris.... Har jag redan hamnat i den? Drygt 4 år för tidigt?! Är det därför jag sitter med de här tankarna? Eller är det mötet med Sten i onsdags som fått mig vilja prestera och pressa mig själv till att nå så mycket mer än jag tänkt mig sen innan?

Jag ser fram emot det här, som fan. Men jag inser själv att jag måste se till att hålla mig på jorden och inte dra iväg med mina tankar såsom jag gjort senaste dagarna. Fokusera på hösten, mitt lopp då. Inte på vad jag kanske kan göra om 4 år.

Jag har testat att förändra en sak som vi pratade om i onsdags, nämligen att springa utan musik. Sten frågade mig vad jag tänker på när jag springer och jag tänker på lite allt möjligt och jag lyssnar på musiken. Han förklarade att det var helt ok att jag sprang med musik nu men att framöver ska jag inte ha musik i öronen. Funderade på varför och tänkte att jag kan ju lika gärna testa det när jag skulle ta mig hem i torsdags.

Vilket jag gjorde och det var faktiskt rätt annorlunda. Jag hörde ju mina steg! Jag kunde känna vilket tempo jag skulle hålla och fann en rytmik i ljuden från mig som höll mig igång. Stegen, andningen, armarnas pendling, ryggsäckens studsande. Jag tror faktiskt att jag hade en andning som var bättre än någonsin, dvs jag har tänk på så mycket annat och lyssnat på musiken samtidigt som jag tänk på att jag måste andas rätt vilket bara gjort det till pannkaka.

*paus i en hel dag*

Oj, jag skrev aldrig klart i morse... Fick helt plötsligt andra saker för mig och glömde bort att avsluta inlägget. Vi ska ju flytta efter sommaren och nya lägenheten ska snudd på totalrenoveras. Så jag var på ByggOle för att kolla hur lite skåp och kakel/klinkers till badrummen såg ut på riktigt.

Well, summan var att löpning utan musik var riktigt ok. Ska testa i morgon igen när jag tar mig hem från jobbet. Det kan vara ett vinnande koncept!

Personlig tröskel.

Sjukt att så fort jag vet att någon kanske eventuellt läser bloggen som man känner och kommer ha en sorts relation till så fastar jag i tankarna och kan inte skriva ner saker och ting på samma sätt som tidigare.

Det ska jag ta tag i i helgen! För jag har så mycket tankar och funderingar i skallen ang det Sten sa i onsdags som jag behöver skriva ner och se på print.

Tex har jag redan tagit ett pass hem från jobbet helt utan musik i öronen, jag har massor av reflektioner över det och det borde jag ju skriva ner. Men samtidigt så säger något i mig stopp. Haha, det är ju sånt här jag måste ta mig förbi, jag ska inte sätta några mentala spärrar för mig själv jag ska krossa dem!

För övrigt är "duns duns duns" en bra takt för mig att hålla mig till när jag joggar hem!

I morgon!

Ska jag träffa min blivande coach och starta upp samarbetet med honom. Jag hade en klar bild på vad jag ville när jag mailade honom men fasiken, det är mycket tankar som snurrar hela tiden så bilden är inte lika klar längre. Men sak som jag vet att jag vill göra nu i starten är en kroppsmätning, så jag har svart på vitt hur kroppen min ser ut just nu i form av % fett med mera. Så jag har en "före" och "efter" bild helt enkelt. Nu går jag ju bara på vågen och en gång i månaden på midjemåttet. Men jag skulle vilja ha en klarare bild över vad som förändras.

Måste se till att strukturera upp tankarna tills i morgon, papper och penna får bli min bästa vän under kvällen helt enkelt.

Ska försöka komma iväg på en löptur i morgon också, har ju haft en förkylning under förra veckan som nu känns bra igen så jag ska börja långsamt igen med mål att springa ordentligt i helgen igen. Sen är det använda benen för att ta sig hem från jobbet som gäller nästa vecka! Det ska bli härligt!

Tror det är 115 dagar kvar tills dess att jag ska springa Sicklaloppet.... Så då vill jag kunna ta mig 10km utan att behöva gå. Det SKA gå.

Att vara öppen och låta andra lära känna mig.

Är inte det enklaste alla gånger.

Den här bloggen tex, de som fått tillgång till den från mig och som är vänner eller släkt går att räkna på en hand. Tror faktiskt inte ens att det behövs mer än drygt en halv hand.... Så få av de som känner mig eller är bekanta med mig på riktigt vet om att jag bloggar.

Så det var faktiskt jobbigt att härom dagen skicka en länk i ett mail till någon jag halvt känner och som ska lära känna mig bättre för att kunna hjälpa mig att få ett bättre mentalt och fysiskt fokus. Eller vad man kan kalla det.

Kunde inte ens förklara för min make vad det var som gjorde att det var så jobbigt och varför det är så få som vet om min blogg. Det här är ju en bra blogg, en positiv blogg. Visst finns motgångar med lite här och där och över allt. Men grunden är ju positiv och förbättrande.

Fått en ny garderob igen!

Då var det dags för att testa kläderna på "kan inte ha men kommer att kunna ha i framtiden"-hyllan!

Med jämna mellanrum testar jag alla kläder som jag köpt på tokrea i en storlek som jag inte alls kan/kunnat ha för att ha när jag väl kommer ner i vikt.

Tex har jag haft tre klänningar sen förra sommarrean liggandes som nu antingen sitter perfekt, är något för stor samt en är lite för tight för min smak fortfarande.

Det som låg där i dag var två par jeans, två par kortbenta jeans, ett par tunna sommarbyxor, ett par shorts och hmmm... Ett gäng toppar.

Det som fick åka tillbaka på hyllan var ett par jeans och shortsen! Resten sitter som de ska! Så jag tror att jag officiellt kan säga att jag har 30/30 i jeans/byxor!

Just ja, den där klänningen borde jag såklart prova också, det glömde jag faktiskt bort att göra, kanske sitter den som den ska nu!

Det här måste ju klassas som gratis shopping eller....? För det kläderna är väl ändå avskrivna nu rent kostnadsmässigt...? ;)

Att missa tekniska detaljer...

kan bli SÅ irriterande......

Vårt webhotell har uppdaterat till nya namnservrar och vi har helt missat den infon. Så sen 36h funkar varken mail eller hemsida. Sucky!

Men nu har vi i all fall tagit reda på vad som är fel och rättat till det, så nu hoppas jag att det inte tar hela helgen för allt att connecta som det ska.

Undra om jag är tillräckligt frisk för att köra lite löpning i morgon... Eller om jag ska vänta till söndag... Fast planen är att springa hem på måndag efter jobbet... Då vill jag ju inte köra på söndag.

Hur snörvlig är det ok att vara? Halsonda borta sen ett par dagar, men snorig/täppt om vart annat är jag....

Eftersom jag älskar mjukglass....

så kan jag inte låta det här gå förbi obemärkt!

Fick ett mail idag från Smartson som anordnar tester av olika produkter och nu har tydligen Arla kommit med MJUKGLASS i sitt sortiment! Alltså inte sån de säljer över disk i glasskiosken utan sån du kan ta hem till frysen!

Undra hur många kcal det blir i en sån portion.......... Det kan man nog bara få reda på om man testar!

=P

Vill man få en chans på att testa glassen så kan man anmäla sig på http://s.smartson.se/testa-arla-mjukglass och sen hålla tummarna för att man blir en av dem som får testa!

Träning kontra vikt

Förra veckan dubblade jag min löpning, från knappa fyra km per gång och tre gånger i veckan till 8.5km gången samt tre gånger i veckan.

Man kunde ju drömma om att det skulle påverka vikten lite och visst gjorde det det. Lite hit och lite dit och så runt igen!

69,9 - 70,8... Inom det intervallet låg jag och pendlade hela förra veckan för att denna vecka väga in mig på 70,3 kg igen.

Att det ska vara så svårt att gå ner under 70 och hålla sig där!

Den här förkylningen gör ju inte saken bättre, nu kommer iofs vätskan jag troligtvis bundit upp i musklerna under förra veckan försvinna. Men jag kommer ju inte kunna träna förrän halsonda är borta igen. Suck.

Då var det dags igen...

Sen i går kväll kliar det i näsan, jag nyser och det kliar i halsen....

Fan också.

Bara så ni vet...

Jag tog mig hem till fots från jobbet i går också!

Var ju helt slut i måndagskväll och även tisdagen var jobbig, inte bara trött i musklerna utan huvudvärk och seg som bara den. Fyllde på med lite sportdryck på eftermiddagen och efter det kändes allt bra. Jag hade helt enkelt inte laddat upp ordentligt för den påfrestningen på måndagen.

Igår däremot, tog jag en proteinbar och lite frukt till mellanmål, sportdryck under hemvägen och sedan kändes allt på faktiskt riktigt bra när jag kom hem! Trött i musklerna ja, men inte i huvudet på samma sätt!

Samma sak idag, jag har mycket energi men är slut i benmusklerna och även i överkroppen. Så skönt!

Fredag... hmmm, frågan är ben eller buss. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra, kanske är läge att gå till och från Slussen samt en promenad runt skeppsholmen i morgon istället för att ta sig hem hela vägen och ta ett skönt pass på lördag eller söndag i stället utan att känna att man har press på sig att ta sig hem.

Nyköpta och invigda!

Styrde kosan mot Kungsgatan och Löplabbet på lunchen i dag, kände att om jag ska börja ta mig hem mina 8-9km några gånger i veckan till fots så behöver jag ett par anpassade skor också.

Mina Adidas som jag älskar var ju bara något jag sprang in på Stadium och testade, hade noll koll på vilken sorts fotställning jag har eller vad det var för typ av skor jag köpte.

Men nu så var det alltså dags, resultatet ser ni  nedan! Ett par tokorangea Nike Air Pegasus+ 29

Om man bortser från färgen, som jag avskyr, så är de SÅ sköna! Sitter så mycket bättre än mina Adidas även om de är grymt sköna de också.

Jag har ett neutralt löpsteg enligt de i butiken, positivt eller negativt eller varken eller har jag noll koll på. Men oavsett så har jag nu ett par skor som passar min löpstil och som jag invigde på min första runda hem från jobbet!

8,5 km tror jag det vart och det tog 1h 15min att ta mig joggandes/gåendes dörr till dörr. Klarade första fem kilometerna på 40 tror jag det var. Inga grymma siffror för en vältränad löpare, men för mig helt otroligt!

Känner mig starkare än jag gjort på väldigt länge!

Den kicken jag fick i torsdags när jag drog iväg med Wille i barnvagn för första gången har satt sina spår! Jag kan inte låta bli att längta till nästa runda vi kör för att se hur långt eller hur snabbt jag kan ta mig till mitt mål!

Men har också insett att jag inte kommer kunna springa med honom på det här sättet annat än på helgerna. Vilket är MÅNGA dagar bort.

Så igår satt jag och tänkte, mest hela tiden, på vad det finns för alternativ. Jag funderade på det här med att springa hem från jobbet för några veckor sedan, att jag skulle göra det de dagar jag inte ska hämta på förskolan efter sommaren. Dvs att i mitten av augusti börja springa hem från jobbet 2-3 dagar i veckan.

Ju mer jag funderade på hur jag ska lösa långpass och löpning så började jag tänka mer och mer på vägen hem från jobbet. Jag har nämligen ingen aning om hur långt det kan tänkas vara dörr till dörr.

På Jogg.se finns det däremot en kartfunktion där man mappar ut sin runda och får veta hur långt det är samt man kan spara ner rundan! Sagt och gjort, i en reklampaus under Avatar som gick igår på TV så loggade jag in och kollade. 8,5km! (give or take lite) Så långt är det dörr till dörr! Och det är ju på ett ungefär vad jag tog mig med Wille i torsdags med barnvagn!

Jag VET att jag kan ta mig den biten på 80 minuter, med barn i barnvagn och på en väg som mest går uppför!

Jag är tillräckligt stark för att köra med barn och då är jag tillräckligt stark för att springa hem från jobbet! Eller i alla fall gå/jogga hem från jobbet haha!

Så det jag behöver fixa idag är en ryggsäck, jag är Mrs.Handbag herself. Jag har ingen ryggsäck eller jo, en gigantisk har jag faktiskt. Sån som man tar med sig när man ska bort över en helg typ... Inte något litet smidigt som man kan ha ett par gympaskor och lite ombyte i.

Intersport blir nästa stop för dagen!

I dag är jag stark! I morgon ska jag använda benen hela vägen hem!

(Fan också, jag får KNAPPT upp håret i tofs....)

Sommarfixad!

Sådär, då var håret rätt mycket kortare, speciellt i nacken där det nu saknas sisådär en femton centimeter....

Har inte vågat testa om jag fortfarande kan sätta upp håret i en tofs....... Kommer troligtvis bli tokig om det inte går =P

Ett till race!

Ett till barnvagnsrace avklarat! Något kortare och något jobbigare för benen än härom dagen men minst lika kul!

Vi tog oss till Hellasgården vilket är ca 5.5km och det känns som det är mest uppför på vägen dit och inte så mycket ner eller plant. Dessutom stel som en pinne i benen sedan förra rundan!

Vi gav oss iväg tidigt, klockan hade inte ens hunnit bli åtta! Detta så att vi skulle hinna hem och duscha snabbt innan vi skulle vara ute i lekparket klockan tio. Maken gnällde lite på att det var lite stressigt för dem på golfrangen, men nästa gång kommer vi inte ha bokat upp någon aktivitet så tätt intill utan då är det springa/gå så länge jag orkar och sen njuta lite av livet någonstans på vägen!

Målet är ju att ta sig milen, men det blir om några dagar eller till nästa helg om tiden inte räcker till på eftermiddagarna.

Funderar på att skaffa en joggingvagn, men det är ju en investering som känns lite väl stor för en treåring som knappt får plats i en vagn längre.... Hmmm.

Barnvagnsrace har fått en ny innebörd för mig!

Tidigare var det att man tog sig runt i gallerior och shoppade eller fikade som innebar barnvagnsrace. I dag blev innebörden att ta sig så långt som möjligt i så bra tempo som möjligt!

Maken och äldsta skulle iväg till golfbanna och träna lite, insåg att jag själv inte skulle kunna ge mig ut och springa mitt c25k-pass som jag hade tänkt före middagen eftersom jag hade lillkillen att ta hand om.

Bestämmer mig för att ta en promenad med lillkillen i vagn, han som inte åkt barnvagn på ett halvår... Stackarn får ju knappt plats, han är inte så liten längre =P

Böt om till löpar/träningskläder mest för att kunna bli lite svettigare än om jag kört vanliga kläder. Ingen speciell tanke bakom ombytet.

Grabbarna åker i väg till golfbanan och vi andra två ger oss ut med vagnen. Efter fem minuters promenad så säger jag "Ok Wille, är du beredd? För nu kommer det gå lite snabbare!" och börjar springa med honom i vagnen.

Sedan hade jag en pojke som med jämna mellanrum skrek "Spring mamma!!!" vilket jag gjorde så gott jag kunde.

Min plan var från början att ta mig den rundan som jag normalt kör på c25k-passen men sen kom jag på att det är roligare att gå längs vattnet så jag vek av på en annan väg. Sakta men säkert inser jag att jag vill fortsätta gå/springa och inte alls vända. Ringer maken och kollar vilken väg hem de åker från banan.

Viker av lite mer från planen och bestämmer mig för att gå till Hellasgården då maken kommer att åka förbi där på vägen hem. Går och springer om vart annat tills jag kommer till Hellas!

Med treåringen glatt hejjandes i vagnen!

Inser att det inte finns så mycket att titta på vid hellasgården och fortsätter helt enkelt mot Älta. Ringer maken och berättar vart vi går så han har koll på att vi är på väg närmare golfbanan.

80 minuter och 8.15km senare blir vi upplockade på en grusplan ett par kilometer från Älta. På grusplanen fick jag en knäpp idé att testa sprint. Tog fart och sprang så fort jag kunde ca 50 meter. Gud så skönt det var att ta långa kliv i (för mig) hög fart! Tog ett par vändor bara, men jäklars så kul det var! (Jäkligt skönt att avsluta på lite grus efter 8.15km på asfalt!)

Så nöjd att min korta och enkla promenad blev en lagom intervallträning på så lång distans (för mig) OCH med barn i barnvagn!

Det här kommer jag nog göra varje gång som grabbarna drar till golfbanan!

Kul app!

Tog ner en stegräknarapp som vi fick rekommenderad på löpseminariet vi hade på jobbet härom dagen. Hur sanningsenlig den är vet jag inte, men lite kul är den

Jag satte rekord i går =P

Moves heter den!

Lunch!

Morgonpromemad!

Två veckor snart...

Har det gått sedan jag var ute och sprang senast. Jävla förkylning, det här börjar bli riktigt irriterande. Dessutom har jag haft huvudvärk senaste dagarna så mitt humör är verkligen långt nere på botten nu och minsta lilla får mig att gå i taket.

Oh just ja, lägg till PMS till ekvationen..............

Årets största dag över!

Well, årets största dag för vår lilla femåring som fyllde år idag!

Som kvart i sex vaknade och ansåg att han sovit klart och som vi fick tvinga tillbaka honom till sängen igen och säga åt "nu låtsas du sova!" så att vi kunde komma med paketet och sjunga för honom. (Vilken vettig pojke vaknar så tidigt?! SOV för tusan!)

Lyckligast i världen fick han sina paket och öppnade dem snabbare än man hinner blinka. Bytte om till sina presentkläder från favoritmärket Puma (T-shirt, jacka, byxor och keps!) och sen sprang han ut i köket med sin stora låda Lego i högsta hugg och ropade "KOM! Jag vill bygga LEGO!!!!"

Tror det tog 8 timmar med avbrott för att bygga det som var i lådan. Gigantisk bil eller vad man nu ska kalla det från Ninjago. Han hade valt lådan själv så vi visste att han skulle bli glad över att äntligen få den på riktigt.

(Han älskar Lego och bygger allt helt själv med lite hjälp på de bitar som han inte lyckas trycka fast, vissa är riktigt hårda och man får ta i ordentligt! Vi har insett att vi behöver köpa avancerade byggsatser för att han ska tycka att det är riktigt roligt, den här lådan var från 8 år.....)

Sen har det varit "5-åringens dag" med lyxfrukost som han älskar, han fick välja middag och han fick välja vilken tårta det skulle bjudas på när släkten kom!

Mycket Lego har det blivit men lite annat också, fina färglada golfbollar så han ska ha koll på vilka som är hans på träningsområdet, ett nytt fint armbandsur, metspö och tillbehör... Lite pengar kom det också! Allt som en liten 5-åring som "har allt" kan önska sig.

Toppen...

Nu börjar bihålorna kännas också.

Det här börjar bli lite väl enformigt. Antingen kan man väl bli ordentligt sjuk eller så skiter man i att bli sjuk alls, dessa mesiga långdragna förkylningar gör mig galen.

Löparseminarium och motivationsdipp.

I torsdags hade mitt företag fixat ett löparseminarium där en kille från Runners Store berättade om skor samt personliga löptränaren Conny någonting... Karlberg? Ja, jag tror att han hette Conny Karlberg! Han pratade om allt möjligt, både för nybörjare och för de som är vana löpare.

Jag som aldrig tidigare varit på något liknande seminarium tyckte att det var bra och intressant information medans mina kollegor tyckte att det var lite för mycket repetition.

Det jag uppskattade mest var att han berättade om hur man ska träna utöver själva löpningen för att bli en stabilare och bättre löpare. Dvs vad som bygger på hållningen och liknande. Det är verkligen något jag har noll koll, jag förstår hur man ska ta sig framåt joggandes/springandes men hur man gör för att bli mer stabil hade jag ingen aning om.

De övningar han gick igenom kommer bli toppen att köra när barnen är på ängen och leker, för där finns inte så mycket att göra för mig. Men att ta ett par varv runt ängen i jogg och bli uppvärmd och sedan arbeta med de övningarna kommer bli toppen!

Han berättade lite om planeringen inför lopp och hur man ska varva ner eller varva upp inför loppet. Planering helt enkelt :)

Tyvärr har jag hamnat i en motivationsdipp just nu, åkte på en förkylning förra veckan med halsont som jag trodde skulle ge med sig snabbt men jag är fortfarande täppt och snorig samt hostar till och från som en galning. Hade hoppats på att kunna köra igång med löpningen i helgen som var men nej, det fick jag skjuta på. Trodde att jag skulle kunna köra i dag eller i morgon men nu känns jag mer täppt och förkyld än tidigare. Men jag har ju inte ont i kroppen eller känner mig hängig, så kanske kan jag ge mig ut ändå...?

Men den här förkylningen.... Den har ju gjort att jag inte kunnat träna vilket gör att jag tappar energi som fan, vilket gör att min motivation till att hålla kosten också går åt helvete. Jag förstår inte att jag släpper taget så snabbt pga sjukdom. Det blir ju inte enklare att komma igång när jag väl är frisk om jag inte haft kontroll under tiden jag är sjuk.

Skit också.

Bara snörvel kvar!

Den här förkylningen verkar ge med sig i rekordfart! Jag är hes och snörvlig, men jag har inte det minsta ont i halsen längre eller ont i kroppen!

För de som inte vet låter ju "hes" som att jag har problem med halsen fortfarande, men för mig är det alltid så att min röst tar mycket stryk när jag är förkyld. Jag kan vara hes i en vecka efter lite lite halsont, varför vettetusan, men jag är kanske mer ömtålig i rösten eller nått. Noll koll =P

Urk

Japp, då var man förkyld och jävlig. Ont i halsen och snorig, tung i kroppen och fryser.

Sämsta läge att bli sjuk, jag hade ju PRECIS kommit upp på banan med löpningen.

Gah! Det kliar i halsen!

Och maken är hemma sjuk idag.

Ok, vad kan jag stoppa i mig som kanske kan se till att jag inte blir sjuk eller alternativt snabbar på förloppet? Eller mildrar förloppet? Tänkte ta en sväng till apoteket på lunchen och inventera vad som finns där..

Jag vill inte bli sjuk! =(

I dag kändes det tungt...

Benen kändes stela och jag fick ont både bak och fram på vaderna och benen. Fick inget flyt, kunde inte springa avslappnad alls för så fort jag började gå snabbt så fick jag hyfsat flyt och stelheten släppte.

Något var inte rätt helt enkelt.

Däremot sprang jag några sekunder snabbare per kilometer ändå samt det kändes bra när jag väl var kvar och även när speakerrösten sa "Begin your cooldown" så tänkte jag "Aldrig!" och tog ett till löpintervall.

Sen tog jag en kort nedvarvning med promenad och efter det ytterligare ett löpintervall bara för att bevisa för mig själv att jag kan.

Sen blev det nedvarvning resten av backen hem =P

Härligt väder är det ute! Ska släpa med familjen runt insjön för att se hur underlaget ser ut där, börjar bli dags att det är barmark där så man kan springa på mjukt underlag istället för asfalt!

Lite lerig...?

Näe.... Inte alls.....

Dags att lägga sig under kniven!

Nej, riktigt så allvarligt är det inte. Men samtidigt lite skrämmande.

I flera år, typ 20, har jag irriterat mig på några märken i ansiktet och idag är dagen då de ska bort.

Det är säkert ingenting att stressa upp sig för. Men fan jag gillar inte sånt här! Men vill man vara fin får man lida pin sa alltid mamma. Så det är vad jag ska göra i eftermiddag, jag ska lida pin!

Urk.

Det blir nog bra när det är klart.... ;)

Zombies, Run!

Har precis läst lite om Zombies, Run!-appen och för någon som ÄLSKAR spel som Resident Evil och House of the Dead så känns den här appen som ett måste så fort jag klarat mig igenom mitt c25k-program!

Från vad jag har förstått så är varje löppass uppbyggt som ett speluppdrag och med viss löpintervall tack vare zombies som ska "jaga" dig till att öka tempot. Så det är ett spel och fitness/löpapp i ett.

Ska helt klart ta och testa när jag känner att jag klarar springa mina 5 kilometer! Kan se mig själv springa i panik från zombies uppe i skogarna i Dalarna i sommar haha!

https://www.zombiesrungame.com/ - för er som är nyfikna =)

Gaaah…..

Det där med att växa ur storlekar är inte alltid kul. Förra sommaren köpte jag en jättefin beige kofta från Odd Molly på rean. Med rea betyder inte att den var billig, nej tvärtom är det nog det dyraste plagg jag köpt.. Tror inte ens att jag köpt en vinterjacka som kostat mer, eller jo det har jag nog… Kanske….

Hur som helst, jag köpte samma storlek som min kollega som var med. Hon är väldigt smal tycker jag, något längre än mig är hon också. Men storleken större var inte något att sträva efter tyckte jag när jag shoppade. Tänkte att jag borde kunna ha den där storleken när jag nått mitt mål eller så får den helt enkelt sitta lite tight.

Nu har jag använt koftan ett tag… Inte speciellt ofta men då och då. Nu har jag tänkt använda den oftare, men något känns inte bra. Den sitter inte helt rätt.

Gick in på toaletten nyss och funderade på hur mycket mer jag måste gå ner för att den ska sitta bra.

Jomen tjena. Jag ska inte gå ner för att den ska sitta bra. Jag ska gå UPP.

Armarna är för långa och över axlarna hänger det….

Den är ju FÖR STOR.

Mitt sjätte löppass är avklarat!

Solen sken, värmen har börjat kännas i luften och fasiken vad det blåste!

Riktigt härligt var det ute!

Lite stressad för jag kom hem sent, maken stod redan och lagade maten men sa åt mig att sticka ut ändå. För annars hade det antagligen blivit middag och sen soffan resten av kvällen...

Det gick lite snabbare och mycket bättre än förra passet! Inget håll denna gång :)

 Kom längre än tidigare så en backe där jag tidigare haft promenadintervall fick jag nu ett löpintervall på istället. Det tog kan jag lova, lite för mycket... Började gå ca 3 sekunder innan jag hörde rösten från appen säga "Start walking". Men men, vad gör det?

Jag har roligt! Jag känner resultat! Och jag mår bra! =D

Härlig lunchpromenad!

Snabbaste tiden på snittiden idag! Men vem räknar? ;)

Köpte visst fel storlek...

Hamnade på Puma i Gallerian i går på lunchen, de har mid season sale och jag kikade lite på de löparkläder som de hade på rean. De hade funktionstoppar nedsatta och eftersom jag inte har någon kortärmad sådan så slog jag till.

Eftersom det var på lunchen kände jag att jag inte hade tid att prova utan tänkte "Jag tar en 38:a, worst case är den lite tight men jag har 5 kilo till som ska bort så det löser sig förr eller senare!"

Kommer hem och visar upp toppen för familjen, sätter på mig den och tänker "Ja, lite tight är den nog... Men det blir bättre med de där kilona borta!"

Maken höll inte helt med, han tyckte att det såg helt ok ut redan. Men om jag tyckte den var tight så skulle de där sista kilona fixa det.

Tog av mig och vek ihop den lite fint sådär som "nu ska vi bara låta det bli väder för kortärmat innan den används" och hajjade till när jag såg storleken igen. Jag hade inte alls tagit en 38:a som jag trodde.... Det var en 36:a jag fått med mig till kassan och hem..........

Tack vare det så var jag även tvungen att idag ta fram mina måljeans som jag köpte förra sommaren, då var de till för att jag skulle ha ett mål. När jag köpte dem så tänkte jag "Troligtvis kommer jag aldrig bli SÅ smal att jag kan ha de här...."

Jag har dem på mig. Mina måljeans. De där som är för personer med normal storlek på kroppen. De där som jag nog aldrig skulle kunna ha...

Hur är världen funtad?!

Sedan ett tag tillbaka har jag fått upp ögonen för löpning, för ett år sedan tänkte jag att löpning var något för tokar som var hysteriska i att pressa sig själva till att springa såna galna saker som ett marthon. (För ett år sen kunde jag inte springa pga min fysik, ren och skär avundsjuka kanske..?)

Nu har jag hängt på löparforum, jag har sugit upp så mycket som möjligt om löpning och själv börjat löpträna. För ett år sedan visste jag inte att det fanns massor av marathon runt om i världen. För ett år sedan visste jag inte när Stockholm Marathon går.

I år visste jag till och med att Boston Marathon sprangs i går. Jag visste att det fanns svenskar med i loppet som senaste månaderna kört uppsnack inför loppet på "mitt" löpforum.

I går läste jag också nyheten om explosionerna på "mitt" forum innan jag såg det på nyheterna.

Två explosioner, ett lopp med löpare.

HUR FAN TÄNKER MAN DÅ!?

Vad jag läst så har de personer som kört uppsnack på forumet klarat sig utan något mer än chocken över vad som hänt.

Det finns för fan inget politiskt, ideologiskt eller rasistiskt med ett lopp för löpare. De allra flesta som springer är "vanliga motionärer" inte något annat. Det finns en liten klick elitlöpare och resten är löpglada människor.

Varför????

Vem??????

Jag har kommit förbi 7:an!

Japp! Nu är det inskrivet som officiell vikt! 69,7 kilo stannade vågen på i morse, vilket innebär att jag är 4,7 kilo från min målvikt!

Att passera 7:an som första siffra känns helt otroligt. Jag minns inte när jag vägde 6-någonting senast. Har funderat fram och tillbaka och jag tror faktiskt att det var i högstadiet.... Det är extremt många år sedan... Typ 20 år....... Jag kan inte minnas att jag sedan dess haft en 6:a först på vikten....

Fast det är skräckblandad förtjusning att ha kommit så här långt. Sedan januari 2012 har jag kämpat mig neråt i en lagom takt. Nu har jag mindre än 5 kilo kvar till vikten då jag ska stanna upp och reflektera över om jag ska ner mer eller inte.

5 kilo kvar och sedan är den kamp jag haft i över ett år över. Kampen att gå ner i vikt alltså, rent generellt har jag väl haft en kamp mot vågen sedan barnsben. Men det var först förra året som jag tog tag i saken med ett mål i sikte.

Vem är jag när jag är klar? Vad blir min nya utmaning och kamp? Vad kommer jag att vara utan viktkampen...?

Nu har jag ju ett mål för hösten, att lära mig springa såpass att jag kan springa ett 10km lopp. Men av någon anledning känns det inte riktigt lika oövervinnerligt som att gå ner 35+ kilo i dagsläget. Självklart ska jag ju se till att hålla min nya vikt också, men inte heller det känns som samma utmaning som att gå ner 35+ kilo....

Snacka om att ens världsbild förändras ju längre tiden går...

Jag har gått från detta: 

Till detta (och lite till, inte en dagsfärsk bild...):

Håll är inte kul...

Aj aj... Blir visst en promenad istället :(

Fick håll på första intervallen och det släpper inte :/

Körde på tok för snabbt med ny musik, helt fel tempo för mig...