Löparseminarium och motivationsdipp.

I torsdags hade mitt företag fixat ett löparseminarium där en kille från Runners Store berättade om skor samt personliga löptränaren Conny någonting... Karlberg? Ja, jag tror att han hette Conny Karlberg! Han pratade om allt möjligt, både för nybörjare och för de som är vana löpare.

Jag som aldrig tidigare varit på något liknande seminarium tyckte att det var bra och intressant information medans mina kollegor tyckte att det var lite för mycket repetition.

Det jag uppskattade mest var att han berättade om hur man ska träna utöver själva löpningen för att bli en stabilare och bättre löpare. Dvs vad som bygger på hållningen och liknande. Det är verkligen något jag har noll koll, jag förstår hur man ska ta sig framåt joggandes/springandes men hur man gör för att bli mer stabil hade jag ingen aning om.

De övningar han gick igenom kommer bli toppen att köra när barnen är på ängen och leker, för där finns inte så mycket att göra för mig. Men att ta ett par varv runt ängen i jogg och bli uppvärmd och sedan arbeta med de övningarna kommer bli toppen!

Han berättade lite om planeringen inför lopp och hur man ska varva ner eller varva upp inför loppet. Planering helt enkelt :)

Tyvärr har jag hamnat i en motivationsdipp just nu, åkte på en förkylning förra veckan med halsont som jag trodde skulle ge med sig snabbt men jag är fortfarande täppt och snorig samt hostar till och från som en galning. Hade hoppats på att kunna köra igång med löpningen i helgen som var men nej, det fick jag skjuta på. Trodde att jag skulle kunna köra i dag eller i morgon men nu känns jag mer täppt och förkyld än tidigare. Men jag har ju inte ont i kroppen eller känner mig hängig, så kanske kan jag ge mig ut ändå...?

Men den här förkylningen.... Den har ju gjort att jag inte kunnat träna vilket gör att jag tappar energi som fan, vilket gör att min motivation till att hålla kosten också går åt helvete. Jag förstår inte att jag släpper taget så snabbt pga sjukdom. Det blir ju inte enklare att komma igång när jag väl är frisk om jag inte haft kontroll under tiden jag är sjuk.

Skit också.

Bara snörvel kvar!

Den här förkylningen verkar ge med sig i rekordfart! Jag är hes och snörvlig, men jag har inte det minsta ont i halsen längre eller ont i kroppen!

För de som inte vet låter ju "hes" som att jag har problem med halsen fortfarande, men för mig är det alltid så att min röst tar mycket stryk när jag är förkyld. Jag kan vara hes i en vecka efter lite lite halsont, varför vettetusan, men jag är kanske mer ömtålig i rösten eller nått. Noll koll =P

Urk

Japp, då var man förkyld och jävlig. Ont i halsen och snorig, tung i kroppen och fryser.

Sämsta läge att bli sjuk, jag hade ju PRECIS kommit upp på banan med löpningen.

Gah! Det kliar i halsen!

Och maken är hemma sjuk idag.

Ok, vad kan jag stoppa i mig som kanske kan se till att jag inte blir sjuk eller alternativt snabbar på förloppet? Eller mildrar förloppet? Tänkte ta en sväng till apoteket på lunchen och inventera vad som finns där..

Jag vill inte bli sjuk! =(

I dag kändes det tungt...

Benen kändes stela och jag fick ont både bak och fram på vaderna och benen. Fick inget flyt, kunde inte springa avslappnad alls för så fort jag började gå snabbt så fick jag hyfsat flyt och stelheten släppte.

Något var inte rätt helt enkelt.

Däremot sprang jag några sekunder snabbare per kilometer ändå samt det kändes bra när jag väl var kvar och även när speakerrösten sa "Begin your cooldown" så tänkte jag "Aldrig!" och tog ett till löpintervall.

Sen tog jag en kort nedvarvning med promenad och efter det ytterligare ett löpintervall bara för att bevisa för mig själv att jag kan.

Sen blev det nedvarvning resten av backen hem =P

Härligt väder är det ute! Ska släpa med familjen runt insjön för att se hur underlaget ser ut där, börjar bli dags att det är barmark där så man kan springa på mjukt underlag istället för asfalt!

Lite lerig...?

Näe.... Inte alls.....

Dags att lägga sig under kniven!

Nej, riktigt så allvarligt är det inte. Men samtidigt lite skrämmande.

I flera år, typ 20, har jag irriterat mig på några märken i ansiktet och idag är dagen då de ska bort.

Det är säkert ingenting att stressa upp sig för. Men fan jag gillar inte sånt här! Men vill man vara fin får man lida pin sa alltid mamma. Så det är vad jag ska göra i eftermiddag, jag ska lida pin!

Urk.

Det blir nog bra när det är klart.... ;)

Zombies, Run!

Har precis läst lite om Zombies, Run!-appen och för någon som ÄLSKAR spel som Resident Evil och House of the Dead så känns den här appen som ett måste så fort jag klarat mig igenom mitt c25k-program!

Från vad jag har förstått så är varje löppass uppbyggt som ett speluppdrag och med viss löpintervall tack vare zombies som ska "jaga" dig till att öka tempot. Så det är ett spel och fitness/löpapp i ett.

Ska helt klart ta och testa när jag känner att jag klarar springa mina 5 kilometer! Kan se mig själv springa i panik från zombies uppe i skogarna i Dalarna i sommar haha!

https://www.zombiesrungame.com/ - för er som är nyfikna =)

Gaaah…..

Det där med att växa ur storlekar är inte alltid kul. Förra sommaren köpte jag en jättefin beige kofta från Odd Molly på rean. Med rea betyder inte att den var billig, nej tvärtom är det nog det dyraste plagg jag köpt.. Tror inte ens att jag köpt en vinterjacka som kostat mer, eller jo det har jag nog… Kanske….

Hur som helst, jag köpte samma storlek som min kollega som var med. Hon är väldigt smal tycker jag, något längre än mig är hon också. Men storleken större var inte något att sträva efter tyckte jag när jag shoppade. Tänkte att jag borde kunna ha den där storleken när jag nått mitt mål eller så får den helt enkelt sitta lite tight.

Nu har jag använt koftan ett tag… Inte speciellt ofta men då och då. Nu har jag tänkt använda den oftare, men något känns inte bra. Den sitter inte helt rätt.

Gick in på toaletten nyss och funderade på hur mycket mer jag måste gå ner för att den ska sitta bra.

Jomen tjena. Jag ska inte gå ner för att den ska sitta bra. Jag ska gå UPP.

Armarna är för långa och över axlarna hänger det….

Den är ju FÖR STOR.

Mitt sjätte löppass är avklarat!

Solen sken, värmen har börjat kännas i luften och fasiken vad det blåste!

Riktigt härligt var det ute!

Lite stressad för jag kom hem sent, maken stod redan och lagade maten men sa åt mig att sticka ut ändå. För annars hade det antagligen blivit middag och sen soffan resten av kvällen...

Det gick lite snabbare och mycket bättre än förra passet! Inget håll denna gång :)

 Kom längre än tidigare så en backe där jag tidigare haft promenadintervall fick jag nu ett löpintervall på istället. Det tog kan jag lova, lite för mycket... Började gå ca 3 sekunder innan jag hörde rösten från appen säga "Start walking". Men men, vad gör det?

Jag har roligt! Jag känner resultat! Och jag mår bra! =D

Härlig lunchpromenad!

Snabbaste tiden på snittiden idag! Men vem räknar? ;)

Köpte visst fel storlek...

Hamnade på Puma i Gallerian i går på lunchen, de har mid season sale och jag kikade lite på de löparkläder som de hade på rean. De hade funktionstoppar nedsatta och eftersom jag inte har någon kortärmad sådan så slog jag till.

Eftersom det var på lunchen kände jag att jag inte hade tid att prova utan tänkte "Jag tar en 38:a, worst case är den lite tight men jag har 5 kilo till som ska bort så det löser sig förr eller senare!"

Kommer hem och visar upp toppen för familjen, sätter på mig den och tänker "Ja, lite tight är den nog... Men det blir bättre med de där kilona borta!"

Maken höll inte helt med, han tyckte att det såg helt ok ut redan. Men om jag tyckte den var tight så skulle de där sista kilona fixa det.

Tog av mig och vek ihop den lite fint sådär som "nu ska vi bara låta det bli väder för kortärmat innan den används" och hajjade till när jag såg storleken igen. Jag hade inte alls tagit en 38:a som jag trodde.... Det var en 36:a jag fått med mig till kassan och hem..........

Tack vare det så var jag även tvungen att idag ta fram mina måljeans som jag köpte förra sommaren, då var de till för att jag skulle ha ett mål. När jag köpte dem så tänkte jag "Troligtvis kommer jag aldrig bli SÅ smal att jag kan ha de här...."

Jag har dem på mig. Mina måljeans. De där som är för personer med normal storlek på kroppen. De där som jag nog aldrig skulle kunna ha...

Hur är världen funtad?!

Sedan ett tag tillbaka har jag fått upp ögonen för löpning, för ett år sedan tänkte jag att löpning var något för tokar som var hysteriska i att pressa sig själva till att springa såna galna saker som ett marthon. (För ett år sen kunde jag inte springa pga min fysik, ren och skär avundsjuka kanske..?)

Nu har jag hängt på löparforum, jag har sugit upp så mycket som möjligt om löpning och själv börjat löpträna. För ett år sedan visste jag inte att det fanns massor av marathon runt om i världen. För ett år sedan visste jag inte när Stockholm Marathon går.

I år visste jag till och med att Boston Marathon sprangs i går. Jag visste att det fanns svenskar med i loppet som senaste månaderna kört uppsnack inför loppet på "mitt" löpforum.

I går läste jag också nyheten om explosionerna på "mitt" forum innan jag såg det på nyheterna.

Två explosioner, ett lopp med löpare.

HUR FAN TÄNKER MAN DÅ!?

Vad jag läst så har de personer som kört uppsnack på forumet klarat sig utan något mer än chocken över vad som hänt.

Det finns för fan inget politiskt, ideologiskt eller rasistiskt med ett lopp för löpare. De allra flesta som springer är "vanliga motionärer" inte något annat. Det finns en liten klick elitlöpare och resten är löpglada människor.

Varför????

Vem??????

Jag har kommit förbi 7:an!

Japp! Nu är det inskrivet som officiell vikt! 69,7 kilo stannade vågen på i morse, vilket innebär att jag är 4,7 kilo från min målvikt!

Att passera 7:an som första siffra känns helt otroligt. Jag minns inte när jag vägde 6-någonting senast. Har funderat fram och tillbaka och jag tror faktiskt att det var i högstadiet.... Det är extremt många år sedan... Typ 20 år....... Jag kan inte minnas att jag sedan dess haft en 6:a först på vikten....

Fast det är skräckblandad förtjusning att ha kommit så här långt. Sedan januari 2012 har jag kämpat mig neråt i en lagom takt. Nu har jag mindre än 5 kilo kvar till vikten då jag ska stanna upp och reflektera över om jag ska ner mer eller inte.

5 kilo kvar och sedan är den kamp jag haft i över ett år över. Kampen att gå ner i vikt alltså, rent generellt har jag väl haft en kamp mot vågen sedan barnsben. Men det var först förra året som jag tog tag i saken med ett mål i sikte.

Vem är jag när jag är klar? Vad blir min nya utmaning och kamp? Vad kommer jag att vara utan viktkampen...?

Nu har jag ju ett mål för hösten, att lära mig springa såpass att jag kan springa ett 10km lopp. Men av någon anledning känns det inte riktigt lika oövervinnerligt som att gå ner 35+ kilo i dagsläget. Självklart ska jag ju se till att hålla min nya vikt också, men inte heller det känns som samma utmaning som att gå ner 35+ kilo....

Snacka om att ens världsbild förändras ju längre tiden går...

Jag har gått från detta: 

Till detta (och lite till, inte en dagsfärsk bild...):

Håll är inte kul...

Aj aj... Blir visst en promenad istället :(

Fick håll på första intervallen och det släpper inte :/

Körde på tok för snabbt med ny musik, helt fel tempo för mig...

Det börjar klarna upp ute!

Så nu ska jag bara röja upp kaoset jag ordnade i hallen nyss och sen ska jag ut på ett pass igen!

Jag har ju fått vågsjukan under helgen, dvs så fort jag kommer upp på morgonen väger jag mig. Blir så varje helg... Men denna helg har det varit pga att jag till 99% kommer nå ett stort delmål i morgon vid vägningen. Nämligen att spräcka 70-gränsen och komma ner på 60-talet.

Oj oj.. Tänk att så lite kan ställa till det så mycket i skallen.

Längtar efter frukost....

Sen ett idag har jag längtat efter morgondagens frukost.

Äter till 99% av gångerna havregrynsgröt till frukost, lite jordgubbsssylt och mjölk till det och sedan kaffe.

Inget speciellt alltså med andra ord. Men i morgon! Då jäklar!

Jag har nämligen roat mig med att rensa frysen idag och hittade massor av frysta hallon och lite frysta blåbär! Vad gör man med sådant? Jo, man kokar ny fin sylt!

Så tio fint fyllda burkar står nu i kylskåpet och väntar på att få serveras till frukostgröten! MUMS!

Vi provsmakade såklart lite när den var nykokt, serverad till lite vaniljglass... Oj oj oj så gott.

Aaaaaah!

Jag såg 6:an på vågen!

Nu gäller det att kämpa på så att jag kan få en officiell 6:a som startsiffra på vikten nu på måndag!

Kyla, regn och rusk!

Nej, jag tar mig inte ut idag.... Jag fryser när solen skiner och jag kör mina löppass så idag när det regnar och kylan är genomträngande så står jag still.

Till hösten om jag har fastnat ordentligt för löpning så kommer jag investera i riktiga kläder som jag kan springa i ute under det kallare halvåret. Men de kläder jag har nu är på tok för tunna för att jag vill ge mig ut i det här vädret i dem.

Jag hoppas att det är lite bättre väder i morgon förmiddag, för då tänker jag köra och kanske kan jag då ta ett pass även på söndag eftermiddag. Så att jag ligger i fas veckomässigt. Får se ang det annars blir det helt enkelt ett pass på söndag.

Enhergiboost!

Jag hade massor av energi i går innan mitt pass och även efter, men framemot kvällen så försvann den mesta av energin och jag kände mig sådär härligt trött när både hjärna och kropp fått arbeta.

I dag, nu här på morgonen och förmiddagen är energin på topp igen! Jag kan knappt sitta still och jobba för det känns som hela kroppen bara vill springa runt!

Det märks att jag fått mer frisk luft, mer dagsljus och mer motion senaste veckorna! Hela min kropp är i ett helt annat läge än den vinterdvala den varit i tidigare!

Så skön känsla! På lunchen ska jag ta och göra mig av med lite av energin, då är det Skeppsholmen runt som gäller! =D

Fjärde löppasset!

Maken hann inte ens hem från jobbet förrän jag stod startklar och väntade på att få ge mig ut idag! Jag var så laddad att jag så fort jag kom hem bytte om till löparkläder så att jag inte skulle släppa taget om tanken att jag skulle ut innan middagen. (Sen tog det en och en halv timme innan maken kom hem så att han kunde ta över barn och matlagning... Men kläderna skulle på!)

Jag hade massor av energi idag, stegen var snabbare och mer energirika än tidigare. Jag kände en skillnad från det pass jag körde i lördags eller om det var söndags!

Det gick så mycket fortare att ta sig fram i dag att när jag nådde kyrkan som jag tidigare tagit mig till efter 16 minuter av passet så hade jag ett löpintervall till godo så att säga och kom dit på 15 minuter istället! Nu är kanske en minut skitsamma för många... Men för mig var det stort att ta mig dit på en minut kortare än tidigare!

Dessutom startade nedvarvningen mycket närmare hemmet än normalt kändes det som.

Snittiden var 22 sekunder bättre per min/km, tidigare tid var 8.22 min/km och idag 8 min/km vilket kändes lite småhäfftigt. Återigen, det kanske inte är någon stor skillnad för många, men för mig kändes det stort!

Jag får mer och mer förtroende för mig själv och att jag faktiskt kommer att kunna springa de där fem kilometerna inom de veckor som träningsupplägget är på.

Förutom löppassen går maten bra igen, luncher planerade och middagar likaså. Godis i mängder på jobbet fortfarande men jag har klarat mig hela veckan. Hoppas på att jag kommer under 70 kilo till måndag. Vore så skönt att byta tiotal, jag har legat tillräckligt länge på 70-75 kilo och jojjat upp och ner sen innan jul i de krokarna.

Utan mål står man still!

Eller hur? Så nu när jag försöker komma igång med löpning måste jag ju ha ett mål att nå på något sätt, visst komma i form och gå ner de där sista kilona är ju mitt mål. Men det kan jag ju göra på så många andra sätt förutom med löpning.

Så när det idag damp ner reklam för Sickla Köpkvarter och jag ser en liten reklamblänkare om Sickla Loppet så började hjärnan arbeta. 10 km runt Sickla.... I september... Då har jag hunnit löpträna ett tag... Förhoppningsvis har jag nått min målvikt också... Och förhoppningsvis klarar jag av att ta mig runt 10 km utan att dö.

Kikade in på deras hemsida sicklaloppet.se och tankarna började snurra ännu mer. Om jag i dag efter tre pass klarar dryga 4 kilometer i halvspring/promenad och i slutet av maj ska jag (om allt nu funkar) orka ta mig 5 kilometer joggandes i alla fall. Då borde jag kunna träna upp mig under sommaren till att joggandes ta mig 10 kilometer, eller..?

Hur som helst, jag har anmält mig. 22 september ska jag försöka ta mig runt Sicklaloppet i ett tempo som motsvarar jogg eller snabbare! Hur svårt kan det vara?!

Rask promenad på lunchen

Det som bara skulle bli en kort promenad till kaffeaffären blev en lång runda på 4,6 kilometer i rask takt med en kollega istället.

Vilket är helt toppen då jag inte vet hur jag ska få till mitt löppass idag... Jag slutar sent och har ett möte direkt efter jobbet som jag inte vet när det tar slut...

Jag längtar efter varmare väder, speciellt på mornarna, för om det bara blir ett par tre plusgrader tidigt på morgonen så kan jag ge mig ut då på mina 30-35 minuterspass. Men när man vaknar och det är -5 grader ute, då rinner motivationen av mig snabbare än jag kan blinka.

Får sätta mig på cykeln en sväng i kväll helt enkelt, frågan är iofs hur bra det är att köra cykel de dagar jag inte kan springa..? Eller springa och springa.. det är ju mest gång i upplägget än så länge... Men det är ju ansträngande.

Tredje c25k kördes i går!

Jag kom några meter längre bort denna gång också, så lite högre fart måste jag ju ha haft. Men sen tog det stopp kändes det som, gångintervallerna gick inte att få liv i riktigt utan det kändes som jag släpade mig fram. Samma sak med löpningen, de intervallerna gick inte alls lika bra som första två gångerna tyckte jag. Eller så har jag för höga förväntningar helt enkelt.

Körde igång min Suunto M5 också för att ha koll på pulsen under passet, eller jag trodde att jag kört i gång den... Men nej, jag hade glömt det sista lilla aktierande klicket för att dra igång mätningen. Skit också.

Känns kaxig att jag har varit ute tre gånger, även om jag är besviken på att det ryggonda gjorde att jag halkade efter 5-6 dagar på upplägget. Men vad är väl de dagarna mot resten av året..? Eller något sådant.... =P

Nu börjar det likna något.

För drygt en vecka sedan kikade vi på en lägenhet, igår skrevs papperna och vi har nu både köpt nytt och sålt den gamla!

Säljarna av vår nya köpte vår gamla, så det var en mycket smidig affär!

Kan inte förstå vilken otrolig tur att just det paret såg vår lilla annons om att vi ville ha större och att vår lägenhet passade dem och deras behov och att deras lägenhet passade oss!

Löpningen då? Inget nytt so far... Ryggen värkte i morse när jag vaknade och känns mer stel än tidigare, men jag ska nog ta det piano på dagen idag och testa att ta en tur till kvällen ändå. 

Däremot jagade jag efter liten 3-åring igår dvs jag fick ta några snabba steg för att hinna ikapp honom när han försökte springa åt andra hållet. AJ så det högg till i insidan av låret upp mot grenen, kändes lite konstigt. Antar att jag stretchat för dåligt efter de pass jag gjort..... Jag måste verkligen bli bättre på att stretcha efter ett pass, jag har alltid varit dålig på sånt.

Promenad'

Bättre i ryggen!

Dock inte tillräckligt bra för en c25k-löptur.. Men tillräckligt bra för en liten promenad på lunchen kände jag mig i alla fall.

Funderar på hur länge jag ska avvakta innan jag springer igen med det ryggonda.. Ska känna efter i morgon men kanske ska jag vänta till fredag ändå. I söndags när jag kom hem efter mina 35 minuter klarade jag ju inte ens av att stretcha för att ryggen sa ifrån och då kändes det inte så farligt innan jag gav mig ut och under passet....

Tigerbalsam och ryggmassage...

Det är receptet för kvällen.

Jag blir så frustrerad över att jag har fått ryggont. Inte bara för att jag inte kan löpträna utan för att jag för en vecka sen drygt var 2 hekto från att se 69-någonting på vågen och så fort jag äter värktabletter så går jag upp i vikt fortare än man kan blinka. (Värktabletter får mig att binda upp vätska som en tok.)

Dessutom när jag har ont, blir jag frustrerad rent generellt och tillslut, som idag, tappar jag fokus och helt plötsligt har jag gjort en stor macka med både ost och skinka till kaffet på eftermiddagen. Samt snott åt mig en stor bit choklad från ungarnas påskgodis.

Det är svackor som denna som får mig att undra hur jag klarat av att gå ner i vikt.

Ingen runda...

Vilket var planen för idag, ryggen gör ont och jag äter smärtstillande för att stå ut.

Det är fantamej alltid samma sak när man kör igång något nytt. En skada eller någon sjukdom som sätter tillfälligt stopp för planerna....

Kan jag, kan alla!

2012-01-16 vikt 101 kilo, längd 162 cm och  BMI 38,5

2013-03-31 vikt ca 70 kilo, samma längd och BMI ca 26,5.

Skillnaden är stor.

Så stor att jag gjort mitt andra löppass. Så stor att jag till och med börjat fundera på om jag inte ska springa Vårruset. Inte bara gå utan springa, ja eller jogga blir det väl, vet inte vad gränsen för att jogga respektive springa går egentligen..?

Planera, fokusera och genomför. Det har fått mig att gå ner i vikt, det kommer få mig gå ner lite till i vikt och ser jag till att bestämma mig kommer det också sluta i att jag springer Vårruset i vår.

Första daten med rangen...

För i år..

Golfpremiär!

Well, inte för mig. Men för lillkillen som blir fem och som tjatat sen jul om att han ska spela golf till våren är just nu på väg till rangen med sin pappa för att få slå lite bollar.

En morgon satt han dessutom och sa "På våren kan man spela golf, på sommaren kan man spela golf.... Vad kommer efter sommaren, pappa?" Pappa svarar "Hösten" och lillkillen fortsätter "Kan man spela golf på hösten?" och han får svaret "Ja, det kan man." Sen sitter en lycklig liten pojke med ett stort leende och säger "Man kan spela på våren, sommaren OCH hösten! Det är bara vinter jag inte kan spela på!"

Jo tjena grabben..... Vänta du bara några år, så kommer du inse att man kan faktiskt spela lite på vintern också. Men än så länge kör vi på att det inte går.

Rejält ryggskott...

När värktabletterna släpper så kan jag knappt andas... Kul kul, undra hur länge det här tänker hålla i :(