Någon som vill ha en kasse kläder?

Slänger ut frågan här på bloggen också. Jag har en kasse med kläder som kommer kastas (eller skänkas till välgörenhet om jag kan hitta en inlämningslåda) om ingen här har vägarna förbi och vill ha inom närmaste dagarna. Antingen är det oanvänt eller använt under kort tid under viktminskningen. Hade tänkt lägga ut kläderna på Tradera men tiden räcker inte till och jag vill inte ha med mig grejerna när vi flyttar.

0 kr för hela kassen, prutat och klart, inga kläder får lämnas kvar utan det är ett package deal! Endast avhämtning i Nacka gäller.

Det är 4 par jeans från Esprit, 34/33/32 i waist och 30 i längd. (Samma modell på tre av paren, men olika storlekar, ljusblå/vintagedenim med bootcut. Ett par är mörkare blå med rejäl bootcut.)

En svart skjortklänning i stl 44 från Ellos, aldrig använd....

Ett par svarta byxor HM i stl 44.

Ett par svarta/brunrandiga byxor från Kappahl stl 44 aldrig använda... (Väldigt vida och långa i benen, orkade aldrig sy upp dem så de passade mig.)

Mjukisbyxor/träningsbyxor från SOC (Stadium) i stl 44...

Svart kjol (typ kostymskjol) från Esprit stl 42.

Två kortärmade blusar rosa/vit samt blå/vit randiga från HM i stl 46.

Svart långärmad skjorta i stl 46 från HM.

Lämna en kommentar eller skicka ett mail!

Riktiga Duracell-kaniner!

För något annat kan man nog inte kalla dem...?

http://fotrally.se/

Statistik kan vara kul!

Diagram också! 

Baksmälla av socker och onyttigheter....

Vi hade ett litet jippo med jobbet i går och det fanns dels mat i form av subs, chips, nötter och godis. Sedan fanns det vin, mineralvatten och läsk att dricka till det.

Största problemet var att när vi kom fram och ställde i ordning så var jag vrålhungrig, så jag och min kollega provsmakade lite av chipsen och godiset. Big no no, för det triggade såklart ett mersug resten av kvällen.

Men visst, jag lyckades ändå hålla det till hyffsat rimliga nivåer och jag drack ingen alkohol så rent generellt höll jag en "bra" standard på matintaget.

Men! Det ansåg inte kroppen!

Vaknade i morse med huvudvärk och ont i hela kroppen, seg som bara den och höll knappt på att ta mig upp. Ville släcka och somna om, men jag var så otroligt törstig att jag behövde gå upp och dricka. När jag sen tog mig iväg hemifrån så var jag både en och två halvtimmar sen.

Somnade på bussen (tar tio minuter att åka) så fort den lämnade min hållplats och ville såklart inte vakna när vi var framme vid slutstationen.

Tilläggas bör att jag kom i säng samma tid som vanliga kvällar, så det var inte så att jag fick mindre sömn än vanligt.

Jag har helt enkelt drabbats av baksmälla fast av socker och onyttigheter istället för alkohol!

Det var med tungt sinne jag packade ner löparkläderna i ryggsäcken kan jag lova. Hoppas att jag känner mig piggare i eftermiddag då tanken är att jag ska springa hem.

Trailrunning nästa?

Jag har ju sprungit på i min egen takt sedan i påskas, inte fort och lagom långt, en takt som jag känt funkat för mig. Sakta ökat på och snittar ca 8-9km per tur jag tar eftersom jag börjat ta mig hem från jobbet 2-3 gånger i veckan. Transportlöpning sparar tid och det gör mig mindre stressad eftersom träningen är avklarad när jag kommer hem. Så skönt!

Passar dessutom på att göra det de dagar jag hämtar på förskolan, vilket gör att jag ändå är hemma en rimlig tid och har kvällen fri. Barnen får en halvtimme längre på förskolan men de vill ändå inte gå hem när jag kommer så de klagar inte direkt. =)

Men det jag är lite irriterad över, eller irriterad är nog inte rätt ord, besviken är nog mer korrekt. Det är att hela vägen är asfalterad gång/cykelväg och precis bredvid stora vägen som bussarna går. Så mindre rolig väg, ingen natur, ingen utsikt mer än asfalt och raksträckor i förbannelse.

Men så i torsdags hamnade jag på http://salomontrailtourhellas.se/ och började fundera på det där med trail. 5km traillopp, det borde jag kanske kunna klara av att ta mig runt? Det vore ju lite småroligt att pressa sig runt i skogen runt Hellas och se hur mycket man orkar.

Har surfat runt och läst på ang traillöpning, ställt lite dumma frågor här och där, kollat skor och funderat på om man verkligen behöver speciella skor eller om mina Nike funkar. Jag är rätt tänd på idén att ställa upp och testa de 5 km de kör som kortaste distansen.... 5 km är inte långt alls, visst det är inte asfalt, men jag är oftast mer orolig för längden än underlaget.

Haha, för lite mer än ett år sen var tankarna på kvällarna "Vad ska vi raida i kväll när vi spelar?" eller "Lite godis och glass framför TVn låter finfint!" nu är det "Var/hur ska jag springa nästa gång jag ger mig ut?", "Hur flyttar jag fram mina gränser, kan jag springa så här eller är det att pusha det för mycket?" eller "Undra om det är ok att köra lite fler styrkeövningar än det Sten sagt åt mig...?"

Före och efter - Igen

Nu är jag ju fortfarande inte i mål, det segar sig som bara den. Ligger mellan 69 och 70,5 hela tiden, ena dagen ner andra dagen upp och så snurrar vi en sväng.

Men jag märker ju på kläderna att kroppen verkligen arbetar på att förändras med högtryck. Så jag är inte uppgiven bara för att vågen inte följer med.

 ca 31-32 kilo ner beroende på vågens humör, inte så långt kvar.

Glad midsommar på er! I dag blir det mycket jordgubbar här!

Jag klarade det!

Från dörren på jobbet till förskolans äng, intervaller 4 min löpning följt av 1 min gång. Hela vägen, springa, gå, reptera mera!

Jag kan! Om jag vill! Det var jobbigt, men skallen vann över kroppen! De sista två intervallerna var verkligen skallen som kämpade hårdast mot benen som var trötta. Sån skön känsla när jag ramlade in på ängen i läget ”nu vill jag lägga mig ner och sova!”. Vilket jag inte kunde för det var fullt med folk på ängen, annars hade jag gärna lagt mig ner men det kändes lite för uttittat….

Vad har jag lärt mig av detta? Jo självklart att jag orkar mer än jag tror! Nu ska jag bara se till att den vetskapen etsar sig fast ordentligt. Sen insåg jag att musik förstör mer än det hjälper nu, jag tappar all takt i löpningen och andningen eftersom jag går över till den takt musiken spelas i. Vilket inte var meningen, utan musiken var till för att hålla koll på hur länge 4 respektive 1 min var. Mindre bra, men jag tror jag har hittat en lösning på det problemet i Runkeeper-appen.

Lite kul att jag för någon månad sen inte kunde ta mig någonstans till fots utan att ha musik i öronen. Nu är det åt andra hållet, jag blir galen på musiken. Jag vill ju ha min rytm med fotisättning och andning i kombination. Läskigt hur fort det gick att förändra den vanan.

Så nu är planen att minst en gång i veckan köra intervallerna hem från jobbet, det ska inte vara något problem! Det var roligare att springa så än att bara mata på som jag gjort tidigare!

Intervaller och försöka få till 10 km.

I dag ska jag ta mig hem till fots igen, brukar göra det varannan dag så att jag får till 2-3 pass i veckan. Det största problemet med mina turer är att jag efter fem kilometer tacklar av på farten. Så fort jag kommer till backen där jag når mina fem km så börjar jag gå, oavsett hur trött eller pigg jag är.

Efter det kommer jag aldrig igång på samma sätt som de första fem. Utan det blir bara längre och längre sträckor med gång. Inte bra inte bra.

Så nu har jag fått ett uppdrag av min coach och det är att köra intervaller från början till slut. 4 min löpning följt av 1 min gång, hela vägen hem. Utan att ge upp efter första fem kilometerna och utan att försöka sätta några fartrekord eller liknande.

Så jag har förberett en Spotify-lista med musik, först en låt på 4 min och sedan något hysteriskt i 1 minut och så börjar det om. För att hålla koll på tiden utan musik tror jag kommer bli riktigt svårt för mig även om Sten säger att det är bra att räkna steg för att hålla koll på längd/tid på intervallerna.

Men så har jag ju hoppat på Subways sommarutmaning, den där som snurrar runt i reklamen mest överallt just nu. Jag är på sista utmaningen och det är att springa/cykla/gå 10 km. Så jag skulle verkligen behöva 1.5km längre pass i dag än normalt för att klara den utmaningen. Så det blir 1.5km längre med intervaller om allt går som det ska.

Huga....

Det ska gå! ;)

Nya mjukglassen från Arla för hemmabruk.

För ett tag sedan fick jag erbjudande från Smartson att testa Arlas Mjukglass, vilket kändes som en rolig grej att testa. Mjukglass är ju gott och om man kan få sånt hemma kan sommaren bli väldigt lyxig. Eller ja, det var min tanke i alla fall....

Jag gillar vanlig klassisk vanlijmjukglass bäst. men den var såklart slut när jag skulle hämta ut mitt paket så istället tog jag ett paket med chokladsmak. Kanske inte bästa valet, men bättre än jordgubb var min tanke.

Man börjar med att hälla upp innehållet i en stor skål och vispar sedan krämen i minst två minuter så att det blir fluffigt.

Sen skulle skålen in i frysen i tre och en halv timme....

Tre och en halv timme är väldigt lång tid för sugna små barn vill jag lova. Det är ganska lång tid för föräldrar som får lyssna på de små barnens tjat om mjukglassen i frysen. =P

Så efter tre timmar gav vi upp och tog ut glassen... Den var stenhård och gick inte att vispa, vilket man skulle göra när den hade stått klart i frysen.

Från stenhård till lös gick väldigt fort.... Men det vispades på och vart fluffigt och fint. Men sen kom det där trixiga och mindre smidiga. Man vill ju fylla glasstrutar med glassen. Helst så där snyggt som bara mjukglass kan vara.

Slängde ner glassen i en sprits och drog ner det i strutar. Vi pratar en minut från färdigvispat till det att glassen var i strutarna och då hade det hunnit smälta väldigt mycket. Men det syns som tur vad inte på bilderna!

Men sen tog det ytterligare några sekunder innan barnen fick kasta sig över glassarna och då rann det lite här och där kändes det som.

Betyget på glassen då?

Well hade jag nu verkligen tyckt om mjukglass med chokladsmak hade betyget troligtvis blivit högre, men nu kändes det mest kladdigt och väldigt ansträngande för den lilla mängden glass som det blir i slutänden.

Jag kommer dock att köpa vaniljsmaken också, för jag fick en idé att jordgubbar, små maränger och vaniljmjukglassen borde vara 100 gånger bättre än våra strutar med choklad i!

Så det kommer bli en chans till innan jag verkligen säger att det inte är värt mödan. För så pass bra var glassen ändå!

Cykel?!

Maken tog i går upp min cykel som jag köpte för 100 år sedan och som jag använde 5 gånger....

Jag har inte cyklat på 6 år... Och för 6 år sedan klarade jag knappt av att cykla mer än några kilometer pga att jag var i så pass dålig kondis....

Jag funderar om jag kommer att kunna cykla nu....?

Maken har fixat så att allt är ok så rent teoretiskt behöver jag bara en hjälm så kan jag sticka ut och testa. Kanske ska göra det till kvällen...?

Motivationen räckte inte hela vägen hem...

Den räckte inte ens halvvägs... Men jag tog mig hela vägen hem till fots ändå!

Tre kilometer ungefär sprang jag i regnet innan jag tog slut, eller tog slut, jag tappade intresset/lusten/motivationen/you name it I droped it....

Men jag gav inte upp helt, jag fortsatte gå hela vägen hem. Sist då jag hade samma känsla, när solen lyste och det var varmt, så tog jag bussen resten av vägen. Men i dag knatade jag på, i regnet....

Nästa gång kanske jag kan få mig själv till att springa LITE mer än jag gjorde sista 5 kilometerna....

Motivation och energi i mängder!

Jag har just nu lite svårt att sitta still inser jag, har fått en ökning av min energi senaste veckan eller så och det gör att motivationen till att vilja röra mig mer också ökat markant.

Nu måste jag få in ett sätt att ta till vara på energi och motivation utan att bränna ut mig i något av fallen...

Nu ska det väl klaffa?

Dags att ta en tur hem från jobbet i dag, sist gick det åt pipan men nu har jag korrigerat de saker som jag själv kan påverka för att göra löpningen så smidig som möjligt.

Vädret ser fint ut, sådär lagom soligt och det enda jag saknar just nu är en vattenflaska att dricka ur. Men det är lätt löst :)

Kommer inte släpa hem en massa saker i ryggsäcken idag, nu ska jag försöka planera så att jag kan lämna kvar grejjer och inte vara beroende av något.

Ska satsa på att springa något fortare idag, hela vägen, men som vanligt ta en kort promenadbit om jag behöver. Så nära en timme hela vägen hem som möjligt kanske..?

Ser verkligen fram emot passet  i dag, inte bara rent löpmäsigt utan jag hoppas att jag orkar ta i så pass att den sköna känslan av träningsvärk infinner sig i morgon också!

Sen vore det trevligt om vågen följde med nedåt i samma takt som kalorier förbränns. Men just nu går det uppåt även fast maten sköts och motionen funkar bra. Vätska i benen helt klart, kan inte finnas något annat svar än det just nu. Hoppas på att det snart vänder och att jag får ett snyggt tapp på vågen då.

Vilopuls

I fredags togs min puls när jag kom fram till Sten som skulle köra löptestet på mig, säg att jag hade suttit ner i fem kanske tio minuter? Pulsen låg på 58 slag/min.

I går satte jag på mig min egna pulsklocka, gick och lade mig i sängen i fem eller sju minuter drygt och efter den tiden visade klockan 48 slag/min. Det känns som en helt ok vilopuls tycker jag...

Lite väl bra för att vara mig kanske..?

Fast det viktiga är väl hur fort man återhämtar sig från pulshöjningar? Inte vad vilo respektive maxpulsen är..?

Jag har gjort mitt första löptest!

Nu är det avklarat! Förhoppningsvis är jag något mer lugn nästa gång jag ska göra det, har en förmåga att stressa upp mig själv när jag inte har kontrollen. Men nu har jag gjort det en gång och vet vad jag har att vänta mig nästa runda!

20 minuter på löpband tror jag det vart tillslut, 10 min uppvärmning och sedan tempoökning för att gradera ansträngningen på varje höjning.

Det gick bra, kändes toppen att kunna röra benen i den takt som löpbandet ville. Inga extrema farter men för mig kändes det grymt att klara av det!

En reflektion var att skallen var med hela vägen, det var kroppen som sa ifrån först! Hade jag haft kroppen med mig hade jag klarat mig lite längre, för fokuseringen i skallen höll. Det är ju där jag ger upp först i normala fall. Härlig känsla!

Jag har fått lite stretchövningar som jag kan köra och några styrkeövningar jag ska göra en gång i veckan. Inget avancerat men bra övningar för att stärka upp kroppen och se till att hålla skador borta.

Det här känns riktigt bra måste jag säga! Nu ska jag se till att skallen är lika fokuserad när jag är ute och springer som den var på löpbandet, då kommer jag kunna få riktigt bra resultat känns det som!

YEY!

Renovera mera...

I augusti flyttar vi till en ny lägenhet, eller well vi flyttar inte in direkt utan den ska renoveras först.

Så senaste veckorna har gått ut på att fundera på vad det är vi vill göra. Vilket kakel, klinker, färgval, blandare i badrummet, vilken sorts skåp och så vidare. Sen att göra en budget, fundera på vad saker och ting får och inte får kosta.

Svåra är när man inte vet vad själva arbetet kommer att gå på... Hur mycket har vi över till att lägga på sakerna som ska in i badrummet eller köket?

Nu  har jag i alla fall lyckats ta fram golv/kakel/mosaik till badrummet och även kakel till köket och skickat iväg till plattsättaren. Hoppas han återkopplar med priser och tankar ang det vi valt.

Ska försöka få iväg mail med alla saker till badrummen innan kvällen är över också. Så att det går att få in priser på det också.

Sen är det väl bara att vänta lite... Eller något sånt. Bara lite stressad över det här.

I morgon är det dags att ta sig hem till Sten och köra det där löptestet..... Bara lite stressad över det också.

Lägger man ihop båda stressfaktorerna så blir det till att lägga sig på soffan ett tag och andas för att få ner pulsen och fokusera på något annat ett tag.

För det måste vara de två sakerna som får magen att värka just nu.....

Nervös..?

På fredag ska jag göra ett uhmm, submaximalt löptest. På ett löpband. När en person tittar på.

Jag har ju insett en sak som jag gillar med löpning, det är att jag är helt själv. Det finns inga andra som stör mig eller som på något sätt påverkar min träning när jag gör den.

Jag känner mig fortfarande som den 100-kilosperson som jag var för ett och ett halvt år sedan. Klumpig och otränad med noll i kondition som alla tittar på och undrar vad fan jag håller på med. Men under löpningen så är jag själv och inte en jäkel tittar på.

Men nu ska jag då springa, på ett löpband.. Jag har sprungit på ett löpband i totalt mindre än fem minuter i hela mitt liv. Det var när jag köpte mina löparskor på Löplabbet för en månad sen. Ni vet när man får springa lite, de tittar på hur man sätter i fötterna, man får ett par skor och får springa lite till och så vidare.

Så löpband är jag inte heller vän med....

Men ok, då ska jag alltså springa på ett löpband när Sten är med och utvärderar min löpning. Jag ska ligga under maxpuls... Men vad då under maxpuls? Jag har en maxpuls på 100 slag i minuten, sen dör jag. Eller?

Ugh, ok. Vad är det värsta som kan hända mer än att jag får svart på vitt att jag inte är i så bra kondition? Det är ju DET vi ska fixa. Som JAG ska fixa. Med hjälp av Sten som coachar mig.

Har jag sagt att jag är en person med stort kontrollbehov? Ett kontrollbehov på alla plan i livet...

Jag har inte kontrollen längre, speciellt inte på fredag när jag ska göra testet.

Stabilt!

Förra veckan drog omständigheterna upp vågens resultat med hyffsat mycket, denna vecka har varit klockren med vissa få undantag (tex personalfest....) men i morse slog det till med ett ordentligt hopp nedåt.

-1,6 kilo sedan förra måndagen och jag hoppas att jag nu fått så pass stor marginal till 70-strecket att jag inte kommer jojja upp där igen!

Just ja, personalfesten.... Vilken boost för självförtroendet den var! Jag träffade många gamla kollegor som jag inte sett sedan förra festen för ett år sedan. Att gå från 100 till 70 gör ganska mycket och det var en mindre chock för många att se mig.

Att jag dessutom för första gången INTE var klädd i svart utan tokrosa gjorde ju inte chocken mindre ;)

Känslan från kvällen kommer jag leva på ett tag, det gav mig en ordentlig motivationsboost till att ta de sista 4.5 kilona jag satt som mål innan det är dags att fundera över hur jag ska fortsätta.

=D

Tankar.

I onsdags hade jag mitt första möte med Sten som kommer att hjälpa mig med träning och sådant genom att coacha mig. Han är triathlet och har kört ett gäng Ironman-tävlingar, varav det senaste vann han sin åldersgrupp. Han har imponerat stort på mig med sitt fokus och sin mentala styrka, jag hoppas att jag kan hitta en liten liten del av samma fokus och mentala styrka i mig genom att få input från honom.

Det snurrade en mängd tankar i skallen innan mötet, men efter mötet har det snurrat så mycket att jag tror snart jag får någon sorts hjärnblödning pga överaktivitet ;)

Jag inser ju själv att jag vill för mycket för snabbt nu, att jag behöver lugna ner mig lite och fokusera mer. Men lik förbannat satt jag i går framför TVn en stund och kikade på marathon samtidigt som jag funderade på hur långt det kommer att ta innan jag klarar av ett marathon.

Vänta nu, JAG springa ett MARATHON? Hur kom den tanken ens in i min hjärna?! Jo, tack vare mötet i onsdags. För sedan i onsdags har jag funderat på var min gräns kan vara, hur långt jag vill och kan ta mig.

Jag vet att jag en gång på skoj i höstas frågade Sten hur lång tid det skulle ta att komma i form och ta sig runt ett Ironman. På skoj frågade jag alltså, fast nu börjar jag bli rädd för att det kanske inte alls var på skoj. Utan en omedvetet ärlig fråga.

I höst ska jag springa ett lopp på en mil, vad gör jag nästa år har jag redan börjat fundera på. Plockar samma lopp med målet att göra det under 60 minuter? Året efter det ett halvmarathon? Året efter det ett halvmarathon inom X tid? Sen ett marathon lagom till 40-årskrisen?

Vänta.... 40-årskris.... Har jag redan hamnat i den? Drygt 4 år för tidigt?! Är det därför jag sitter med de här tankarna? Eller är det mötet med Sten i onsdags som fått mig vilja prestera och pressa mig själv till att nå så mycket mer än jag tänkt mig sen innan?

Jag ser fram emot det här, som fan. Men jag inser själv att jag måste se till att hålla mig på jorden och inte dra iväg med mina tankar såsom jag gjort senaste dagarna. Fokusera på hösten, mitt lopp då. Inte på vad jag kanske kan göra om 4 år.

Jag har testat att förändra en sak som vi pratade om i onsdags, nämligen att springa utan musik. Sten frågade mig vad jag tänker på när jag springer och jag tänker på lite allt möjligt och jag lyssnar på musiken. Han förklarade att det var helt ok att jag sprang med musik nu men att framöver ska jag inte ha musik i öronen. Funderade på varför och tänkte att jag kan ju lika gärna testa det när jag skulle ta mig hem i torsdags.

Vilket jag gjorde och det var faktiskt rätt annorlunda. Jag hörde ju mina steg! Jag kunde känna vilket tempo jag skulle hålla och fann en rytmik i ljuden från mig som höll mig igång. Stegen, andningen, armarnas pendling, ryggsäckens studsande. Jag tror faktiskt att jag hade en andning som var bättre än någonsin, dvs jag har tänk på så mycket annat och lyssnat på musiken samtidigt som jag tänk på att jag måste andas rätt vilket bara gjort det till pannkaka.

*paus i en hel dag*

Oj, jag skrev aldrig klart i morse... Fick helt plötsligt andra saker för mig och glömde bort att avsluta inlägget. Vi ska ju flytta efter sommaren och nya lägenheten ska snudd på totalrenoveras. Så jag var på ByggOle för att kolla hur lite skåp och kakel/klinkers till badrummen såg ut på riktigt.

Well, summan var att löpning utan musik var riktigt ok. Ska testa i morgon igen när jag tar mig hem från jobbet. Det kan vara ett vinnande koncept!