Trailrunning nästa?

Jag har ju sprungit på i min egen takt sedan i påskas, inte fort och lagom långt, en takt som jag känt funkat för mig. Sakta ökat på och snittar ca 8-9km per tur jag tar eftersom jag börjat ta mig hem från jobbet 2-3 gånger i veckan. Transportlöpning sparar tid och det gör mig mindre stressad eftersom träningen är avklarad när jag kommer hem. Så skönt!

Passar dessutom på att göra det de dagar jag hämtar på förskolan, vilket gör att jag ändå är hemma en rimlig tid och har kvällen fri. Barnen får en halvtimme längre på förskolan men de vill ändå inte gå hem när jag kommer så de klagar inte direkt. =)

Men det jag är lite irriterad över, eller irriterad är nog inte rätt ord, besviken är nog mer korrekt. Det är att hela vägen är asfalterad gång/cykelväg och precis bredvid stora vägen som bussarna går. Så mindre rolig väg, ingen natur, ingen utsikt mer än asfalt och raksträckor i förbannelse.

Men så i torsdags hamnade jag på http://salomontrailtourhellas.se/ och började fundera på det där med trail. 5km traillopp, det borde jag kanske kunna klara av att ta mig runt? Det vore ju lite småroligt att pressa sig runt i skogen runt Hellas och se hur mycket man orkar.

Har surfat runt och läst på ang traillöpning, ställt lite dumma frågor här och där, kollat skor och funderat på om man verkligen behöver speciella skor eller om mina Nike funkar. Jag är rätt tänd på idén att ställa upp och testa de 5 km de kör som kortaste distansen.... 5 km är inte långt alls, visst det är inte asfalt, men jag är oftast mer orolig för längden än underlaget.

Haha, för lite mer än ett år sen var tankarna på kvällarna "Vad ska vi raida i kväll när vi spelar?" eller "Lite godis och glass framför TVn låter finfint!" nu är det "Var/hur ska jag springa nästa gång jag ger mig ut?", "Hur flyttar jag fram mina gränser, kan jag springa så här eller är det att pusha det för mycket?" eller "Undra om det är ok att köra lite fler styrkeövningar än det Sten sagt åt mig...?"

Före och efter - Igen

Nu är jag ju fortfarande inte i mål, det segar sig som bara den. Ligger mellan 69 och 70,5 hela tiden, ena dagen ner andra dagen upp och så snurrar vi en sväng.

Men jag märker ju på kläderna att kroppen verkligen arbetar på att förändras med högtryck. Så jag är inte uppgiven bara för att vågen inte följer med.

 ca 31-32 kilo ner beroende på vågens humör, inte så långt kvar.

Glad midsommar på er! I dag blir det mycket jordgubbar här!

Jag klarade det!

Från dörren på jobbet till förskolans äng, intervaller 4 min löpning följt av 1 min gång. Hela vägen, springa, gå, reptera mera!

Jag kan! Om jag vill! Det var jobbigt, men skallen vann över kroppen! De sista två intervallerna var verkligen skallen som kämpade hårdast mot benen som var trötta. Sån skön känsla när jag ramlade in på ängen i läget ”nu vill jag lägga mig ner och sova!”. Vilket jag inte kunde för det var fullt med folk på ängen, annars hade jag gärna lagt mig ner men det kändes lite för uttittat….

Vad har jag lärt mig av detta? Jo självklart att jag orkar mer än jag tror! Nu ska jag bara se till att den vetskapen etsar sig fast ordentligt. Sen insåg jag att musik förstör mer än det hjälper nu, jag tappar all takt i löpningen och andningen eftersom jag går över till den takt musiken spelas i. Vilket inte var meningen, utan musiken var till för att hålla koll på hur länge 4 respektive 1 min var. Mindre bra, men jag tror jag har hittat en lösning på det problemet i Runkeeper-appen.

Lite kul att jag för någon månad sen inte kunde ta mig någonstans till fots utan att ha musik i öronen. Nu är det åt andra hållet, jag blir galen på musiken. Jag vill ju ha min rytm med fotisättning och andning i kombination. Läskigt hur fort det gick att förändra den vanan.

Så nu är planen att minst en gång i veckan köra intervallerna hem från jobbet, det ska inte vara något problem! Det var roligare att springa så än att bara mata på som jag gjort tidigare!

Intervaller och försöka få till 10 km.

I dag ska jag ta mig hem till fots igen, brukar göra det varannan dag så att jag får till 2-3 pass i veckan. Det största problemet med mina turer är att jag efter fem kilometer tacklar av på farten. Så fort jag kommer till backen där jag når mina fem km så börjar jag gå, oavsett hur trött eller pigg jag är.

Efter det kommer jag aldrig igång på samma sätt som de första fem. Utan det blir bara längre och längre sträckor med gång. Inte bra inte bra.

Så nu har jag fått ett uppdrag av min coach och det är att köra intervaller från början till slut. 4 min löpning följt av 1 min gång, hela vägen hem. Utan att ge upp efter första fem kilometerna och utan att försöka sätta några fartrekord eller liknande.

Så jag har förberett en Spotify-lista med musik, först en låt på 4 min och sedan något hysteriskt i 1 minut och så börjar det om. För att hålla koll på tiden utan musik tror jag kommer bli riktigt svårt för mig även om Sten säger att det är bra att räkna steg för att hålla koll på längd/tid på intervallerna.

Men så har jag ju hoppat på Subways sommarutmaning, den där som snurrar runt i reklamen mest överallt just nu. Jag är på sista utmaningen och det är att springa/cykla/gå 10 km. Så jag skulle verkligen behöva 1.5km längre pass i dag än normalt för att klara den utmaningen. Så det blir 1.5km längre med intervaller om allt går som det ska.

Huga....

Det ska gå! ;)

Nya mjukglassen från Arla för hemmabruk.

För ett tag sedan fick jag erbjudande från Smartson att testa Arlas Mjukglass, vilket kändes som en rolig grej att testa. Mjukglass är ju gott och om man kan få sånt hemma kan sommaren bli väldigt lyxig. Eller ja, det var min tanke i alla fall....

Jag gillar vanlig klassisk vanlijmjukglass bäst. men den var såklart slut när jag skulle hämta ut mitt paket så istället tog jag ett paket med chokladsmak. Kanske inte bästa valet, men bättre än jordgubb var min tanke.

Man börjar med att hälla upp innehållet i en stor skål och vispar sedan krämen i minst två minuter så att det blir fluffigt.

Sen skulle skålen in i frysen i tre och en halv timme....

Tre och en halv timme är väldigt lång tid för sugna små barn vill jag lova. Det är ganska lång tid för föräldrar som får lyssna på de små barnens tjat om mjukglassen i frysen. =P

Så efter tre timmar gav vi upp och tog ut glassen... Den var stenhård och gick inte att vispa, vilket man skulle göra när den hade stått klart i frysen.

Från stenhård till lös gick väldigt fort.... Men det vispades på och vart fluffigt och fint. Men sen kom det där trixiga och mindre smidiga. Man vill ju fylla glasstrutar med glassen. Helst så där snyggt som bara mjukglass kan vara.

Slängde ner glassen i en sprits och drog ner det i strutar. Vi pratar en minut från färdigvispat till det att glassen var i strutarna och då hade det hunnit smälta väldigt mycket. Men det syns som tur vad inte på bilderna!

Men sen tog det ytterligare några sekunder innan barnen fick kasta sig över glassarna och då rann det lite här och där kändes det som.

Betyget på glassen då?

Well hade jag nu verkligen tyckt om mjukglass med chokladsmak hade betyget troligtvis blivit högre, men nu kändes det mest kladdigt och väldigt ansträngande för den lilla mängden glass som det blir i slutänden.

Jag kommer dock att köpa vaniljsmaken också, för jag fick en idé att jordgubbar, små maränger och vaniljmjukglassen borde vara 100 gånger bättre än våra strutar med choklad i!

Så det kommer bli en chans till innan jag verkligen säger att det inte är värt mödan. För så pass bra var glassen ändå!

Cykel?!

Maken tog i går upp min cykel som jag köpte för 100 år sedan och som jag använde 5 gånger....

Jag har inte cyklat på 6 år... Och för 6 år sedan klarade jag knappt av att cykla mer än några kilometer pga att jag var i så pass dålig kondis....

Jag funderar om jag kommer att kunna cykla nu....?

Maken har fixat så att allt är ok så rent teoretiskt behöver jag bara en hjälm så kan jag sticka ut och testa. Kanske ska göra det till kvällen...?

Motivationen räckte inte hela vägen hem...

Den räckte inte ens halvvägs... Men jag tog mig hela vägen hem till fots ändå!

Tre kilometer ungefär sprang jag i regnet innan jag tog slut, eller tog slut, jag tappade intresset/lusten/motivationen/you name it I droped it....

Men jag gav inte upp helt, jag fortsatte gå hela vägen hem. Sist då jag hade samma känsla, när solen lyste och det var varmt, så tog jag bussen resten av vägen. Men i dag knatade jag på, i regnet....

Nästa gång kanske jag kan få mig själv till att springa LITE mer än jag gjorde sista 5 kilometerna....