Jag har ju sprungit på i min egen takt sedan i påskas, inte fort och lagom långt, en takt som jag känt funkat för mig. Sakta ökat på och snittar ca 8-9km per tur jag tar eftersom jag börjat ta mig hem från jobbet 2-3 gånger i veckan. Transportlöpning sparar tid och det gör mig mindre stressad eftersom träningen är avklarad när jag kommer hem. Så skönt!
Passar dessutom på att göra det de dagar jag hämtar på förskolan, vilket gör att jag ändå är hemma en rimlig tid och har kvällen fri. Barnen får en halvtimme längre på förskolan men de vill ändå inte gå hem när jag kommer så de klagar inte direkt. =)
Men det jag är lite irriterad över, eller irriterad är nog inte rätt ord, besviken är nog mer korrekt. Det är att hela vägen är asfalterad gång/cykelväg och precis bredvid stora vägen som bussarna går. Så mindre rolig väg, ingen natur, ingen utsikt mer än asfalt och raksträckor i förbannelse.
Men så i torsdags hamnade jag på http://salomontrailtourhellas.se/ och började fundera på det där med trail. 5km traillopp, det borde jag kanske kunna klara av att ta mig runt? Det vore ju lite småroligt att pressa sig runt i skogen runt Hellas och se hur mycket man orkar.
Har surfat runt och läst på ang traillöpning, ställt lite dumma frågor här och där, kollat skor och funderat på om man verkligen behöver speciella skor eller om mina Nike funkar. Jag är rätt tänd på idén att ställa upp och testa de 5 km de kör som kortaste distansen.... 5 km är inte långt alls, visst det är inte asfalt, men jag är oftast mer orolig för längden än underlaget.
Haha, för lite mer än ett år sen var tankarna på kvällarna "Vad ska vi raida i kväll när vi spelar?" eller "Lite godis och glass framför TVn låter finfint!" nu är det "Var/hur ska jag springa nästa gång jag ger mig ut?", "Hur flyttar jag fram mina gränser, kan jag springa så här eller är det att pusha det för mycket?" eller "Undra om det är ok att köra lite fler styrkeövningar än det Sten sagt åt mig...?"
No comments:
Post a Comment