Jag klarade det!

Från dörren på jobbet till förskolans äng, intervaller 4 min löpning följt av 1 min gång. Hela vägen, springa, gå, reptera mera!

Jag kan! Om jag vill! Det var jobbigt, men skallen vann över kroppen! De sista två intervallerna var verkligen skallen som kämpade hårdast mot benen som var trötta. Sån skön känsla när jag ramlade in på ängen i läget ”nu vill jag lägga mig ner och sova!”. Vilket jag inte kunde för det var fullt med folk på ängen, annars hade jag gärna lagt mig ner men det kändes lite för uttittat….

Vad har jag lärt mig av detta? Jo självklart att jag orkar mer än jag tror! Nu ska jag bara se till att den vetskapen etsar sig fast ordentligt. Sen insåg jag att musik förstör mer än det hjälper nu, jag tappar all takt i löpningen och andningen eftersom jag går över till den takt musiken spelas i. Vilket inte var meningen, utan musiken var till för att hålla koll på hur länge 4 respektive 1 min var. Mindre bra, men jag tror jag har hittat en lösning på det problemet i Runkeeper-appen.

Lite kul att jag för någon månad sen inte kunde ta mig någonstans till fots utan att ha musik i öronen. Nu är det åt andra hållet, jag blir galen på musiken. Jag vill ju ha min rytm med fotisättning och andning i kombination. Läskigt hur fort det gick att förändra den vanan.

Så nu är planen att minst en gång i veckan köra intervallerna hem från jobbet, det ska inte vara något problem! Det var roligare att springa så än att bara mata på som jag gjort tidigare!