Nu ska det väl klaffa?

Dags att ta en tur hem från jobbet i dag, sist gick det åt pipan men nu har jag korrigerat de saker som jag själv kan påverka för att göra löpningen så smidig som möjligt.

Vädret ser fint ut, sådär lagom soligt och det enda jag saknar just nu är en vattenflaska att dricka ur. Men det är lätt löst :)

Kommer inte släpa hem en massa saker i ryggsäcken idag, nu ska jag försöka planera så att jag kan lämna kvar grejjer och inte vara beroende av något.

Ska satsa på att springa något fortare idag, hela vägen, men som vanligt ta en kort promenadbit om jag behöver. Så nära en timme hela vägen hem som möjligt kanske..?

Ser verkligen fram emot passet  i dag, inte bara rent löpmäsigt utan jag hoppas att jag orkar ta i så pass att den sköna känslan av träningsvärk infinner sig i morgon också!

Sen vore det trevligt om vågen följde med nedåt i samma takt som kalorier förbränns. Men just nu går det uppåt även fast maten sköts och motionen funkar bra. Vätska i benen helt klart, kan inte finnas något annat svar än det just nu. Hoppas på att det snart vänder och att jag får ett snyggt tapp på vågen då.

Vilopuls

I fredags togs min puls när jag kom fram till Sten som skulle köra löptestet på mig, säg att jag hade suttit ner i fem kanske tio minuter? Pulsen låg på 58 slag/min.

I går satte jag på mig min egna pulsklocka, gick och lade mig i sängen i fem eller sju minuter drygt och efter den tiden visade klockan 48 slag/min. Det känns som en helt ok vilopuls tycker jag...

Lite väl bra för att vara mig kanske..?

Fast det viktiga är väl hur fort man återhämtar sig från pulshöjningar? Inte vad vilo respektive maxpulsen är..?

Jag har gjort mitt första löptest!

Nu är det avklarat! Förhoppningsvis är jag något mer lugn nästa gång jag ska göra det, har en förmåga att stressa upp mig själv när jag inte har kontrollen. Men nu har jag gjort det en gång och vet vad jag har att vänta mig nästa runda!

20 minuter på löpband tror jag det vart tillslut, 10 min uppvärmning och sedan tempoökning för att gradera ansträngningen på varje höjning.

Det gick bra, kändes toppen att kunna röra benen i den takt som löpbandet ville. Inga extrema farter men för mig kändes det grymt att klara av det!

En reflektion var att skallen var med hela vägen, det var kroppen som sa ifrån först! Hade jag haft kroppen med mig hade jag klarat mig lite längre, för fokuseringen i skallen höll. Det är ju där jag ger upp först i normala fall. Härlig känsla!

Jag har fått lite stretchövningar som jag kan köra och några styrkeövningar jag ska göra en gång i veckan. Inget avancerat men bra övningar för att stärka upp kroppen och se till att hålla skador borta.

Det här känns riktigt bra måste jag säga! Nu ska jag se till att skallen är lika fokuserad när jag är ute och springer som den var på löpbandet, då kommer jag kunna få riktigt bra resultat känns det som!

YEY!

Renovera mera...

I augusti flyttar vi till en ny lägenhet, eller well vi flyttar inte in direkt utan den ska renoveras först.

Så senaste veckorna har gått ut på att fundera på vad det är vi vill göra. Vilket kakel, klinker, färgval, blandare i badrummet, vilken sorts skåp och så vidare. Sen att göra en budget, fundera på vad saker och ting får och inte får kosta.

Svåra är när man inte vet vad själva arbetet kommer att gå på... Hur mycket har vi över till att lägga på sakerna som ska in i badrummet eller köket?

Nu  har jag i alla fall lyckats ta fram golv/kakel/mosaik till badrummet och även kakel till köket och skickat iväg till plattsättaren. Hoppas han återkopplar med priser och tankar ang det vi valt.

Ska försöka få iväg mail med alla saker till badrummen innan kvällen är över också. Så att det går att få in priser på det också.

Sen är det väl bara att vänta lite... Eller något sånt. Bara lite stressad över det här.

I morgon är det dags att ta sig hem till Sten och köra det där löptestet..... Bara lite stressad över det också.

Lägger man ihop båda stressfaktorerna så blir det till att lägga sig på soffan ett tag och andas för att få ner pulsen och fokusera på något annat ett tag.

För det måste vara de två sakerna som får magen att värka just nu.....

Nervös..?

På fredag ska jag göra ett uhmm, submaximalt löptest. På ett löpband. När en person tittar på.

Jag har ju insett en sak som jag gillar med löpning, det är att jag är helt själv. Det finns inga andra som stör mig eller som på något sätt påverkar min träning när jag gör den.

Jag känner mig fortfarande som den 100-kilosperson som jag var för ett och ett halvt år sedan. Klumpig och otränad med noll i kondition som alla tittar på och undrar vad fan jag håller på med. Men under löpningen så är jag själv och inte en jäkel tittar på.

Men nu ska jag då springa, på ett löpband.. Jag har sprungit på ett löpband i totalt mindre än fem minuter i hela mitt liv. Det var när jag köpte mina löparskor på Löplabbet för en månad sen. Ni vet när man får springa lite, de tittar på hur man sätter i fötterna, man får ett par skor och får springa lite till och så vidare.

Så löpband är jag inte heller vän med....

Men ok, då ska jag alltså springa på ett löpband när Sten är med och utvärderar min löpning. Jag ska ligga under maxpuls... Men vad då under maxpuls? Jag har en maxpuls på 100 slag i minuten, sen dör jag. Eller?

Ugh, ok. Vad är det värsta som kan hända mer än att jag får svart på vitt att jag inte är i så bra kondition? Det är ju DET vi ska fixa. Som JAG ska fixa. Med hjälp av Sten som coachar mig.

Har jag sagt att jag är en person med stort kontrollbehov? Ett kontrollbehov på alla plan i livet...

Jag har inte kontrollen längre, speciellt inte på fredag när jag ska göra testet.

Stabilt!

Förra veckan drog omständigheterna upp vågens resultat med hyffsat mycket, denna vecka har varit klockren med vissa få undantag (tex personalfest....) men i morse slog det till med ett ordentligt hopp nedåt.

-1,6 kilo sedan förra måndagen och jag hoppas att jag nu fått så pass stor marginal till 70-strecket att jag inte kommer jojja upp där igen!

Just ja, personalfesten.... Vilken boost för självförtroendet den var! Jag träffade många gamla kollegor som jag inte sett sedan förra festen för ett år sedan. Att gå från 100 till 70 gör ganska mycket och det var en mindre chock för många att se mig.

Att jag dessutom för första gången INTE var klädd i svart utan tokrosa gjorde ju inte chocken mindre ;)

Känslan från kvällen kommer jag leva på ett tag, det gav mig en ordentlig motivationsboost till att ta de sista 4.5 kilona jag satt som mål innan det är dags att fundera över hur jag ska fortsätta.

=D

Tankar.

I onsdags hade jag mitt första möte med Sten som kommer att hjälpa mig med träning och sådant genom att coacha mig. Han är triathlet och har kört ett gäng Ironman-tävlingar, varav det senaste vann han sin åldersgrupp. Han har imponerat stort på mig med sitt fokus och sin mentala styrka, jag hoppas att jag kan hitta en liten liten del av samma fokus och mentala styrka i mig genom att få input från honom.

Det snurrade en mängd tankar i skallen innan mötet, men efter mötet har det snurrat så mycket att jag tror snart jag får någon sorts hjärnblödning pga överaktivitet ;)

Jag inser ju själv att jag vill för mycket för snabbt nu, att jag behöver lugna ner mig lite och fokusera mer. Men lik förbannat satt jag i går framför TVn en stund och kikade på marathon samtidigt som jag funderade på hur långt det kommer att ta innan jag klarar av ett marathon.

Vänta nu, JAG springa ett MARATHON? Hur kom den tanken ens in i min hjärna?! Jo, tack vare mötet i onsdags. För sedan i onsdags har jag funderat på var min gräns kan vara, hur långt jag vill och kan ta mig.

Jag vet att jag en gång på skoj i höstas frågade Sten hur lång tid det skulle ta att komma i form och ta sig runt ett Ironman. På skoj frågade jag alltså, fast nu börjar jag bli rädd för att det kanske inte alls var på skoj. Utan en omedvetet ärlig fråga.

I höst ska jag springa ett lopp på en mil, vad gör jag nästa år har jag redan börjat fundera på. Plockar samma lopp med målet att göra det under 60 minuter? Året efter det ett halvmarathon? Året efter det ett halvmarathon inom X tid? Sen ett marathon lagom till 40-årskrisen?

Vänta.... 40-årskris.... Har jag redan hamnat i den? Drygt 4 år för tidigt?! Är det därför jag sitter med de här tankarna? Eller är det mötet med Sten i onsdags som fått mig vilja prestera och pressa mig själv till att nå så mycket mer än jag tänkt mig sen innan?

Jag ser fram emot det här, som fan. Men jag inser själv att jag måste se till att hålla mig på jorden och inte dra iväg med mina tankar såsom jag gjort senaste dagarna. Fokusera på hösten, mitt lopp då. Inte på vad jag kanske kan göra om 4 år.

Jag har testat att förändra en sak som vi pratade om i onsdags, nämligen att springa utan musik. Sten frågade mig vad jag tänker på när jag springer och jag tänker på lite allt möjligt och jag lyssnar på musiken. Han förklarade att det var helt ok att jag sprang med musik nu men att framöver ska jag inte ha musik i öronen. Funderade på varför och tänkte att jag kan ju lika gärna testa det när jag skulle ta mig hem i torsdags.

Vilket jag gjorde och det var faktiskt rätt annorlunda. Jag hörde ju mina steg! Jag kunde känna vilket tempo jag skulle hålla och fann en rytmik i ljuden från mig som höll mig igång. Stegen, andningen, armarnas pendling, ryggsäckens studsande. Jag tror faktiskt att jag hade en andning som var bättre än någonsin, dvs jag har tänk på så mycket annat och lyssnat på musiken samtidigt som jag tänk på att jag måste andas rätt vilket bara gjort det till pannkaka.

*paus i en hel dag*

Oj, jag skrev aldrig klart i morse... Fick helt plötsligt andra saker för mig och glömde bort att avsluta inlägget. Vi ska ju flytta efter sommaren och nya lägenheten ska snudd på totalrenoveras. Så jag var på ByggOle för att kolla hur lite skåp och kakel/klinkers till badrummen såg ut på riktigt.

Well, summan var att löpning utan musik var riktigt ok. Ska testa i morgon igen när jag tar mig hem från jobbet. Det kan vara ett vinnande koncept!