Nervös..?

På fredag ska jag göra ett uhmm, submaximalt löptest. På ett löpband. När en person tittar på.

Jag har ju insett en sak som jag gillar med löpning, det är att jag är helt själv. Det finns inga andra som stör mig eller som på något sätt påverkar min träning när jag gör den.

Jag känner mig fortfarande som den 100-kilosperson som jag var för ett och ett halvt år sedan. Klumpig och otränad med noll i kondition som alla tittar på och undrar vad fan jag håller på med. Men under löpningen så är jag själv och inte en jäkel tittar på.

Men nu ska jag då springa, på ett löpband.. Jag har sprungit på ett löpband i totalt mindre än fem minuter i hela mitt liv. Det var när jag köpte mina löparskor på Löplabbet för en månad sen. Ni vet när man får springa lite, de tittar på hur man sätter i fötterna, man får ett par skor och får springa lite till och så vidare.

Så löpband är jag inte heller vän med....

Men ok, då ska jag alltså springa på ett löpband när Sten är med och utvärderar min löpning. Jag ska ligga under maxpuls... Men vad då under maxpuls? Jag har en maxpuls på 100 slag i minuten, sen dör jag. Eller?

Ugh, ok. Vad är det värsta som kan hända mer än att jag får svart på vitt att jag inte är i så bra kondition? Det är ju DET vi ska fixa. Som JAG ska fixa. Med hjälp av Sten som coachar mig.

Har jag sagt att jag är en person med stort kontrollbehov? Ett kontrollbehov på alla plan i livet...

Jag har inte kontrollen längre, speciellt inte på fredag när jag ska göra testet.